Under denna regniga och blåsiga kväll har jag sett rapporter på olika håll om problem att nå amerikanska sajter (förhoppningsvis beror det inte på vädret). Detta når förstås inte de som arbetar med support på Internetleverantörerna. När vi är så beroende av utländska servrar, tjänster och nätverk för vår Internetvardag kan man reflektera över hur vår datanätsvardag hade kunnat se ut istället.

Hade Televerket (och andra ledande bolag) fått bestämma hade vi idag suttit med Videotex-tjänster, kanske med tredje generationens Teleguide-terminal som till och med fått färg och högupplöst (säg 800x600 pixlar) grafik. Precis som idag hade man kunnat beställa tågbiljetter (frågan är om det inte hade varit enklare än det är på webben), skicka meddelanden till andra personer, läsa nyheter och söka telefonnummer till personer.

Med tanke på att systemet byggts av Televerket har man redan från börjat löst betalningsströmmar. Man betalar för såväl uppkoppling mot systemet som för tjänster (antingen per period, som mikrobetalning eller utnyttjad tid – eller varför inte alla tre?). Inget strul med kreditkort eller uppkopplingar mot banker, allt kommer på teleräkningen. Likaså inga problem att få tillförlitliga läsarsiffror (även om de förstås inte varit lika viktiga när man ändå får betalt för visning av nyhetssida). Genom att betala en liten avgift för varje skickat meddelande (man vill ju inte helt konkurrera ut telefax) så finns det inte heller någon spam, såvida man inte räknar all adresserad reklam man får från postorderfirmor i Borås och andra som värderat dig tillräckligt högt för att lägga en femtioöring för att nå dig med sina budskap.

I varje annan aspekt skulle systemet vara sämre än det vi har nu.

  • Inlåsning till Sverige (visserligen möjlighet att koppla upp mot varje annat lands egna nätverk men då mot en högre avgift)
  • Få förunnat att skapa material och tjänster (visst din fotbollsförening kan få ha en anslagstavla men vill du ha något mer avancerat handlar det om att betala och att inte konkurrera med Televerket eller någon av deras utvalda partners). Ingen Amazon, ingen Google.
  • Föregående punkt innebär också att innovationen försvinner. Varför bemöda sig om att utvecklas när man redan har monopol? Långsamt innan tekniska landvinningar tas in i systemet, nyskapande tjänster finns det ingen som skapar och kreativa uttrycksformer finns det ingen ekonomi för.
  • Dyrt. Visst är det trevligt med fungerande betalningsmodeller men användarna tycker säkert att gratis är godare.
  • Med ett så urbota trist system finns det nog inga användare

Man kan förstås undra om det ändå inte skulle finnas användare. Någonstans skulle det dyka upp en killer application. Frågan är vad, hur och när men den skulle nog dyka upp till slut och troligtvis skulle det handla om social kommunikation. Minitel slog ju i Frankrike mycket tack vare möjligheten att kunna chatta med andra användare. Samtidigt innebar Minitel att Frankrike blev senare i Internetutvecklingen – anledningarna till att börja använda Internet var inte lika starka när många av funktionerna redan fanns i en apparat i hemmet. Tekniska språng blir ibland enklare när man inte behöver investera pengar och kunskap i mellansteget. Å andra sidan bygger den mesta utvecklingen på iterativa steg, elnät och stamnät för telekommunikation måste finnas innan mobiltelefoni kan byggas ut (även om man snart skulle kunna bygga det som ett meshnät försörjd av solceller och vindkraftverk).