The anti-secret

Det är först på senare tid som jag börjat följa Reddit. Tidigare har jag bara avfärdat det som ett stökigt forum där allt i bästa fall urartar till memer. Men efter att ha läst ett urval av Reddits populäraste inlägg i iPad-appen Flipboard så har jag insett att det faktiskt finns en hel del underhållande eller informativa trådar att följa.

Den mest intressanta jag följt måste vara tisdagens tråd What’s your secret that could literally ruin your life if it came out?. Visst det har en del innehåll som är uppenbart påhittade och/eller enbart äcklande men det finns en mängd skrämmande, sorgliga och tankeväckande berättelser. Mängden berättelser om att bli utsatt för övergrepp (eller utsätta andra för övergrepp) för tankarna till förra årets #prataomdet. Många är de med tankar om självmord.

Svaren till de kommentarerna är många väldigt stödjande eller uppmuntrande och med exempel på hur de själva kommit över liknande problem.

Det som kommer närmast mina känslor är förstås problem som på olika sätt liknar de jag känner igen i mig själv.

I’m eventually going to kill myself. I don’t know when, but I’m pretty sure that’s where life is taking me. I’ve never kissed a girl and I’m approaching 30, I have panic attacks in social situations, therapy seems to only make me feel worse, and I’ve decided that living so that others don’t have to deal with my death isn’t worth it anymore.

(sign. ”trashitagain”, Länk)

I don’t like being touched or hugged, and I’m incredibly uncomfortable with intimacy in general. [...] I also can’t believe that a girl may have feelings for me. Even when they explicitly tell me they have feelings for me I can’t help but feel like they’re trying to trick me. It’s caused a lot of insecurity, and I can’t get ‘attached’ to people easily. I’m terribly afraid to text, or message people first because I’m convinced I would be annoying them. What’s worse is that when I think about it, I know it probably isn’t true; but I can’t help but feel like it is.

(sign. ”Throwdisoffabridge”, Länk)

I had a huge crush on a girl for about 2 years, but was always too shy to say anything. [...] When I was 15, I got a Myspace message from her telling me that she was in love with me. [...] We spent the entire night talking about how much we loved about each other and how excited we were to finally be able to tell each other in person. We were teenagers, so we put in every ounce of our hearts and souls into it. It was by far the happiest moment of my life.
The next day, I found out that it wasn’t actually her. It was one of her friends who made the entire profile and who spent the whole night talking to me. She showed the girl I liked everything I said. She stopped talking with me entirely. She put in every effort to be as far away from me as possible. When I would try to talk to her, to apologize and tell her I just wanted the friendship back, she would turn and hurry away. [...] I can’t initiate conversations with people, either. I can’t remember the last time I sent someone a text message first. I can’t remember the last time I wished anyone happy birthday, unless someone I’m with says it first.

(sign. ”ThrowThrowThroUrBoat”, Länk)


Vill inte ha webbläsare överallt

Trots att jag själv jobbar med webbutveckling dagligen så är jag lite besvärad till hur webbläsare används till lite allt möjligt. När jag letar efter färdiga open-source-lösningar för digital signage (ung. skyltsystem) så är de två första jag hittar Xibo och Concerto. Båda har ett webbaserat administrationsgränssnitt och det kan man väl möjligtvis acceptera. Det


Människan i centrum

Så står då Lelle Modig återigen hukandes framför en skara barn på morgonen och hjälper till att sprida deras sprudlande glädje ut i landet. Jag fastnar dock för en annan detalj när man ser konstellationen av barn. Det lyser om pojken i mitten. Han tar plats både fysiskt och i samtalet och är flankerad av


Delad sorg – dubbel sorg?

Tanken på att bli äldre är nog den allra värsta. Nej, det handlar inte om att jag då inte längre är ung och desperat försöker bota det med fallskärmshoppning och Harley Davidson. Jag pratar om rädslan att att vara gammal och lämnad ensam utan några sociala sammanhang andra än när man råkar dela buss eller


Tvåspråkig med Duolingo

Direkt när jag såg Luis von Ahns presentation från TEDxCMU kände jag att tjänsten Duolingo var något jag ville prova på. Längtan har sedan dess varit lika stark som den efter Google Wave för ett par år sedan. Det som lockar med Duolingo är just kombinationen av allmännytta och egennytta. Inte sällan fastnar jag med


PEAB från den mörka sidan

Att Earth Hour inte har någon större effekt på elförbrukningen direkt har ju redan retts ut. Istället handlar det mer om en symbolhandling och en rad företag är inte sena med att vara med för att visa på sitt engagemang. Ett av dessa företag är byggföretaget PEAB som i förväg gick ut och meddelade att


Doo reply

Igår satt jag där. Jag lade till no-reply som avsändare i en e-postmall. Självklart gick det inte att göra utan samtidigt tycka illa om mig själv. Jag övertalade mig själv att det var det minst onda av två onda ting. Det andra hade varit att låtit defaultavsändaren vara kvar och då hade en stackars sysadmin


Talar jag så finns du

Jag berättade för att trygga dess fortsatta existens. Det är förstås en högst hypotetisk existens men någonstans inom mig finns en, kanske naiv, förhoppning om att bara tanken på en kärlek och ett barn skulle göra det mer verkligt. Akten att uttala min längtan hoppas jag gör det än mer verkligt. Inte så att presumptiva


Här är inte heller ditt liv

Man föds. Man lär sig gå utan att ha lärt sig krypa. Man börjar skolan. Man blir kär. Man blir inte dumpad eftersom man aldrig blivit ihop eller ens frågat chans. Man blir inte kär igen eftersom man fortfarande har outtalad kärlek till den första. Man mobbas. Man har ångest inför varje idrottslektion. Man blir


Tvärsnittsbilden ger en fingervisning

Häromdagen publicerades en 186-sidig rapport från Göteborgs universitet och Smittskyddsinstitutet med titeln UngKAB09 – Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga. Rapporten baserar sig på en undersökning bland personer i åldrarna 15–29 i december 2009. Då var jag själv i det åldersspannet (men svarade inte på enkäten). Inte helt oväntat så finns det problem att