Dvala

· 176 ord · 1 minut(er) att läsa

Befann mig i ett halvsovande tillstånd i morse, inget ovanligt i och för sig. Det som var ovanligt var blandningen av drömmande, funderade, mediterande. Allt koncentrerat på en viss person. Hur denna person skulle påverka mitt liv, vad jag skulle göra för att få påverka hennes. Alla fantastiska saker jag skulle utföra för att överbevisa om min kärlek.

Önsketanke efter önsketanke staplat på varandra. Just då kändes allt så självklart, nu känns det bara hopplöst.

En person jag inte sett på fyra år, som aldrig haft något intresse för mig, på något plan. Jag satt på biblioteket för några månader sedan, när jag fick höra hennes röst. En elektrisk känsla gick genom hela min kropp och jag satt paralyserad i en halv minut. När jag väl gick runt för att leta efter hanländk hon inte att finna.

Chansen att jag skulle anlända som en räddare i nöden, hur stor är den egentligen?

Kanske har jag aldrig vaknat.


Bild: Warner / detonate.net

»You ever have that feeling where you’re not sure if you’re awake or still dreaming?«