Jag har kvar två av mina tyskaböcker sedan högstadiet. Läraren erbjöd oss köpa loss böckerna, vilket jag nappade på i tron att jag skulle ta mig tid att repetera under sommaren inför gymnasiet. (Som om det hände)

Tyvärr har jag inte kvar den första, gula, boken i serien Alles klar!. Det är den som innehåller de mest minnesvärda bitarna som

Ich heiße Martin, ich bin vier.> Strupsi. Wau wau!

och

Was nie? Stefanie!

Inte heller har jag möjlighet att lyssna till ljudbanden (Copyright Almqvist & Wiksell och författarna) där allt spelades upp snabbare mot slutet av bandet.

Såna här minnen har, enligt vad jag upplevt, stor betydelse för bonding med jämnåriga personer. Man kommer helt klart närmare de som läst tyska än franska. Frågan är om sinnelaget dikterar språkvalet eller om språkvalet påverkar sinnelaget.

Om någon läst tyska brukar det framgå ganska snart. Det grämer mig att jag inte lyckats lista ut hur det är med Sjustjärnas språkval.

Uppdatering dec 2005: Man kan förstås köpa Alles klar i bokhandeln också. Men de ser inte riktigt ut som jag kommer ihåg dem.