Jag behöver inte ta till norska för att bli helt
obegriplig. Sedan lågstadiet har jag sett på min
taskiga handstil som något dåligt men förra året
fick jag en insikt: Det är bra med usel handstil
om den inte kan förstås av någon annan. Superbt!

Alltså såg jag till att skriva utan någon större
styrsel på krumelurerna. Följden blev att jag nu
har en naturligare handstil. Visserligen har jag
nu vissa gånger själv problem att uttyda min ord
men jag kan om jag vill skriva någorlunda skönt.

För att även träna mig på att skriva vackert bör
jag nog ta upp brevskrivande. Problemet blir mer
att hitta någon som är intressant nog att skriva
tillräckligt mycket till och som svarar med egna
brev som i sin tur sporrar mitt skrivande. Dröm!