Det TV-program jag hatar mest från min uppväxt har ingenting med Staffan Westerberg att göra. Jag är för ung för att blivit psykiskt skadad av det. Istället är det programmet Söndagsöppet som gett mig nervösa ryckningar i över tio års tid.

Det handlar till en viss del om betingning. Att visa ett program enbart på söndagar gör att man förknippar det med söndagsångesten. Men i såfall skulle jag avskytt även Helt apropå och det gjorde jag inte. Nej, såväl Agneta Bolme-Börjefors som Adde Malmberg och jobbiga djurtävlingar gjorde sitt till för att skada en stackars nioåring psykiskt.

Därför är det skönt att läsa Robert Börjessons krönika om hur SVT fortsätter sin tradition med skrattretande löjlig och dålig musikbevakning.

Det enda jag sett av Säpop är åtta sekunder. Under den tiden hann jag se två killar utspökade i peruk och fula glasögon som betedde sig hysteriskt åt och en fnittrande Josefin Sundström. Hade inte fjärrkontrollen glappat hade jag hunnit slå över till en annan kanal mycket tidigare.