Moral och samvete

· 507 ord · 3 minut(er) att läsa

God gärning 🔗

Den senaste riktigt goda gärningen jag gjorde var vid islossningen för någon månad sedan. Jag var på väg hem från skolan när jag såg två små pojkar precis vid kanten av Motala ström. Den minsta pojken stod ute på isen medan den andra stod bredvid. Det var bara någon meter från ett några meter högt fall där vattnet verkligen forsade fram. Ett tiotal meter bort åt sidan låg några vakar öppet.

Jag hade redan hunnit passera pojkarna och gå en bra bit innan jag upptäckte dem. Jag rådgjorde med mig själv någon sekund innan jag bestämde mig för att gå tillbaka. Jag försökte förklara för dem att de inte kunde vara säkra på att isen verkligen skulle hålla. De höll inte med men killen tog sig i alla fall upp på fast mark igen och klättrade inte tillbaka så länge jag kunde se dem.

Jag var lite orolig att de trots allt skulle ge sig ut på isen igen när jag försvunnit tillräckligt långt bort. Jag har i alla fall inte hört något om några drunknande pojkar så jag hoppas allt gick bra.

Antagligen höll inte de med om att det var en god gärning jag utförde.

Moraliskt tveksam gärning 🔗

I fredags skulle jag ta ut pengar ur bankomaten för att kunna få någon lunch. En värdetransportbil stod precis bredvid på cykelbanan och hade antagligen kommit för att fylla på bankomaten. Precis när värdetransportbilen var på väg att köra därifrån kom en cyklist bakifrån bilen. Han tyckte antagligen att bilen körde för sakta så han tyckte det var en bra idé att cykla om värdetransportbilen på gångbanan.

Att gångbanan var full med folk som stod i bankomatkö bekom honom inte alls. Utan att ens använda ringklockan cyklade han helt resolut fram. Alla fick bråttom att flytta sig för att klara sig undan. Alla utom jag. Jag tyckte det var värt att stå kvar där jag stod och inte vika mig för någon idiotisk cyklist.

Jag hörde ett kort irriterat rop och strax därefter träffade han min vänstra hand med styret. Hans utrymme på andra sidan var inte tillräckligt stort så hans färd avbröts genom att cykeln vek sig.

Helt plötsligt hade han tydligen inte så bråttom för han kunde ägna en halv minut åt att fråga vilken sorts idiot jag egentligen var. Jag pekade lugnt ut skillnaden mellan gång och cykelbana utan att han verkade förstå och han cyklade iväg ropandes en hel drös okvädningsord som jag tyvärr inte uppfattade. Jag ropade »tack så mycket« tillbaka.

Är goda handlingar av egennytta? 🔗

I fallet med pojkarna på isen handlade jag främst för att inte få dåligt samvete om det skulle gå illa för dem. Det är själviskt agerande för stunden men resultatet blir i slutändan detsamma.

10 000 kronor 🔗

Om jag skulle hitta 10 000 kronor i sedlar skulle jag gå till Polisens hittegodsavdelning med dem. 1 000 kronor i hittelön är nog bättre än att ha fått 10 000 kronor på ett osjyst sätt. (Jag stavar osjyst sådär.)

Frågorna är från Fredagsfyran v 13, 2004.