Tänka sig tal

· 348 ord · 2 minut(er) att läsa

Jag läste om hur Niklas uppfattade tal som bilder och funderade på hur jag själv uppfattar tal. Jag har en talserie inne i huvudet som liknar en spiral. Uttryckt i två dimensioner (egentligen är det alltså ingen risk att linjen kolliderar med sig själv) skulle de första sjuhundra se ut så här:

Störst vikt lägger jag alltså på intervallet 0-30. Enskilda tal tänker jag mig som positioner på denna linje. Hur jag egentligen gör för att räkna har jag inte riktigt grepp på men det står klart, när jag läst tidskrifter som Teaching Mathematics, att processen är viktig. Jag kom på att jag ritat fel först. Jag tänker mig en högersväng även efter 100. Har ändrat bilden.

Jag önskar att mina lärare i låg- och mellanstadiet fått bättre utbildning i att lära ut matematik. Det enda jag kommer ihåg är att lägga ihop prickar, kolor, etc. i högar och räkna ihop dessa. Efter det blev det bara en massa upprepning av räkneuppgifter. Jag har förresten aldrig fått lära mig elvans och tolvans tabeller. Det måste ha ramlat emellan när jag bytte skola eller så. Elvans tabell är ju inte så svår, det räcker att komma ihåg att 11 gånger 11 är 121. Tolvans däremot kan jag inte efter 5 gånger 12 utan får räkna ut i huvudet varje gång.

Jag tänker mig förresten året som en cirkel med sommaren överst. När man ser året uttryckt som en cirkel annars är vintern överst.

Uppdatering: Niklas undrar hur jag använder min talspiral. Det är en bra fråga. Talen tänker jag mig inte som konkreta objekt utan snarare som positioner i det tomma rummet. Hur denna talspiral används för aritmetik vet jag inte riktigt, men jag tror att det sker genom att ta steg framåt och bakåt på linjen (eller vad man ska kalla den). Resultatet är att jag har svårigheter att snabbt i huvudet komma på resultatet av ett tillräckligt stort tal. Jag kan göra tillräckligt bra överslagsräkningar för att det inte ska vara till problem och jag kommer fortfarande på olika knep och genvägar för att räkna i huvudet.