Jag vet inte om jag blivit särskilt pryd eller om jag försöker läsa in sexuella anspelningar i allting men jag undrar om det Svenska spels sätt att göra en webbplats mer personlig är den rätta vägen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det (läs inte in något där!) men jag tror det är kombinationen av ett foto på en person istället för en tecknad person och uppmaningen »Klicka på mig.

hakank får mig att börja fundera att ta en tur om Konsum för att köpa lite aluminiumfolie och sedan agera hobbymodist: Det som är nytt är följande som ficks redas på häromdagen: En – eller om det var två i härlig dialektisk samklang – bloggare – med viss(a) konspiratoriska anlag – har misstänkt att denna bloggs skrivarenergi istället har förskjutits till någon annan betydligt mer anonym blogg (eller publikation med annan publik publiceringsteknik, eller åtminstone någonstans utanför denna domän).

Tjuvlyssnat: Alla bloggares mörka hemlighet: Asså vaddå skriver kommentarer? Jag skriver alla mina kommentarer själv! Jag dementerar härmed att det skulle vara så det går till här. Jag skriver inte ens alla de spam med massa URL-er inlagda enligt BBCode-notation. Vilken vikt ska man lägga vid att dialogen uppsnappades i Eskilstuna?

Ett nytt phishingförsök genomförs tydligen just nu mot Nordea. Denna gång med nästan förståelig svenska också, enligt uppgift. Uppdatering 21.56: Fast andra talar om att det är lika dåligt språk som i förra omgången (till skillnad mot det totalt obegripliga förrförra) och fortfarande lättavslöjat.

När nu rektorn på Mälardalens högskola startar en blogg kan man se hur det gick med bloggen från rektorn på Linköpings universitet som startade juni 2005: The proxy server received an invalid response from an upstream server. Det närmsta man kommer idag till en blogg från LiU:s rektor är Rektors rader som har RSS-flöde och möjlighet att kommentera (genom att skicka e-post till redaktionen via ett webbformulär!). Symtomatiskt för den omgjorda webbplatsen på universitet är att den gamla adressen slutat att fungera utan någon hänvisning.

Astoria Cinemas nyhetsbrev dök precis ner i min e-postlåda. Inte ett ord om att de lägger ner överallt utom i Stockholm, Göteborg och Malmö. Utarmning även i Linköping alltså. Slutsatsen blir: David flyttar från Östergötland snart. På Astorias webbplats hittar man just nu följande banner (den är rörlig i original): Den är en kvarleva från i somras och själva enkäten inleds med: Vi strävar efter att vara den personliga biografkedjan på alla plan.

Media Culpa länkar till 24nt:s webbplats. En webbplats som gör att jag ställer mig än mer frågor än de jag hade i förra inlägget. Webbplatsen har samma text som i den annonsbilaga som NT skickade ut med sina tidningar förra tisdagen. En annonsbilaga som man inte riktigt verkar ha någon klar målgrupp för. Vill man vara snäll är den riktad till tänka annonsörer, är man mindre snäll är den riktad till de egna medarbetarna.

Någonting gör att mina blogginlägg dubbelpubliceras varför jag måste se till att ta bort den andra versionen av inlägget. Det enklaste sättet är att byta ut texten i denna mot något nytt. Alltså skriver jag denna text. Igår startade Norrköpings Tidningar sin TV-kanal som de inte lyckats hålla tyst om särskilt mycket de senaste månaderna. Man presenterar sitt nyhetshjul som det vore en världsnyhet och låtsas inte om att SVT24 övergav den tanken för ett antal år sedan.

I samband med presentationen av namnet för Aftonbladets digital-TV-kanal funderar Martin Jönsson på vilken som är den största kanalen, till namnet sett: Syftet med siffernamnvalen är ju uppenbart: det är att skaffa sig en gräddfil till tidningarnas tv-tablåer. Det har funkat för trean och femman, så varför inte fortsätta uppräkningen? Det finns ju många lediga tal fram till TV400, TV1000 och TV1000 Plus One, som i dagsläget är sist i sifferkön.

I avdelningen vem genomled störst umbäranden för att få tag på Schibsteds nya gratistidning kan jag rapportera att det krävdes en resa på över 20 mil för att jag skulle kunna få tag på ett exemplar igår. Nu var det ju inte det som var anledningen till att jag genomförde resan och även utan att behöva gjort den skulle jag nog blivit besviken. Efter att ha bläddrat igenom den mindes jag inte om jag hade gjort det eller ej och kände plötsligt att den Metro som låg på stolen framför mig skulle bjuda på riktigt tuggmotstånd med den artikel om Sanna Bråding (eller vem det var) de puffade för (och då gillar jag ju inte ens Sanna).