The somebody people

· 502 ord · 3 minut(er) att läsa

På en DVD har jag en inspelning av några avsnitt kallade Drömmen om datorn inspelade från Vetenskapens värld ca. 1993. I det första avsnittet beskrivs hur Babbage för fram idén om datorn (där processor och minne hålls åtskilda) långt före elektroniken för att förverkliga har utvecklats. Här nämns brevväxlingen med Ada Lovelace. Hur det nu än är med vem av de två som skrev program för den tänkta datorn så kan de två räknas som pionjärer inom området. Ada gav namn åt programspråket Ada som utvecklades för det amerikanska försvaret (och det var som det jag först kom i kontakt med namnet, genom en notis i ett nummer av Illustrerad Vetenskap från mitten av 1980-talet).

Ada har även givit namn åt en sal på min arbetsplats (Augusta Ada Lovelace). Hon och Grace Hopper är de enda kvinnorna som fått ge namn åt salar, resten är män (däribland Donald Knuth som fortfarande är i livet).

När det gäller att hitta fler kvinnliga fixpunkter (och sådana som ligger eller legat närmare till hands för den teknik jag intresserat mig av) är det svårare. Dels handlar det om att det finns många personer i skymundan som gjort ovärderliga bidrag.

Som teknikhistoriskt intresserad skulle jag vilja att det fanns fler projekt som Andy Hertzfelds webbplats Folklore, som handlar om hur han och en drös andra (mer eller mindre i skymundan från Jobs och Wozniak) byggde den första Macen för 25 år sedan. Bland kvinnorna finner man bland annat Caroline Rose, Joanna Hoffman och Susan Kare. Den senare har på senare tid blivit känd som den som ritat Facebook-ikonerna man kunnat köpa och ge till vänner.

När jag tänker efter vilka kvinnliga lärare jag haft under min utbildning inser jag att de kan räknas på den ena handens fingrar. I själva verket tror jag det kan räknas på ena handens tumme och pekfinger. Tittar jag i bokhyllan efter teknikböcker skrivna av kvinnor hittar jag dels boken om Visual Basic (Amelie Banks Sylvan) jag fick för femton år sedan och en kursbok i människa-dator-interaktion (Jenny Preece).

Fast en annan bok i bokhyllan (skriven under pseudonym med manligt namn) pockar om uppmärksamheten:

Men tydligen kom jag alldeles i rätt ögonblick, hjärtslagen skenande okontrollerat iväg när jag förstod vad den kända krypteringsforskaren framme på podiet talade om. – Vartenda ord är sant. Precis så här är det tekniskt möjligt att lura bankernas utbetalningsautomater. Ett proffs måste ha skrivit den här boken. Hon höll ett exemplar av Datadyrkarna i handen. Tydligen hade hon högläst en bit och nu berättade hon allmänt om hur man kan lura folk att använda kontokort i en falsk terminal och på det sättet spela över kontonumret och den hemliga personkoden till en bandspelare.Datadyrkarna har jag nämnt tidigare. Utdraget är ur den efterföljande boken Samkörarna och jag har fått för mig att det är Viiveke Fåk som avses som den kända krypteringsforskaren. Eftersom jag hört talas om henne redan innan jag började läsa vid universitetet måste hon nog få räknas som en kvinna i tekniken jag beundrar.