Musikalitet och rytmkänsla

· 194 ord · 1 minut(er) att läsa

Kan en människa helt sakna det? Jag trodde länge att jag gjorde det. Musik uppskattade jag främst för igenkännandet efter att ha hört den ett antal gånger. Jag var helt oförmögen att dansa de gånger jag tvingades till det i skolan och jag trodde jag var ett unikum då jag inte klarade av att hålla takten.

Jag är fortfarande inkapabel att hålla en takt mycket längre än två slag och jag har inga förutsikter att kunna dansa. Däremot har jag under de senaste åren kunnat få känslor av musik i sig. Jag kan uppskatta en låt för dess olika kvaliteter.

Jag är avundsjuk på de som kan spela instrument, antingen det gäller att läsa noter eller spela på gehör. Jag ångrar att jag avslutade mina pianolektioner när jag började högstadiet. Jag tänkte mig att högstadiet skulle innebära mycket pluggande och lite fritid. Jag sänkte ambitionsnivån efter två veckor och hade plötsligt fritid igen.

Hade jag ägnat några timmar per vecka av den hade jag kunnat mer än att spela ett enklare stycke efter att ha ägnat ett par timmars tragglande med noter och innantillärning av musiken.

Nu har jag nog glömt allt av pianospelandet.