Jag gick igenom lite gamla inlägg på bloggen idag och träffade på det lite lustiga ordet ‘försar’ i en av rubrikerna (vilket också var en lustifikation). Försar var ett förslag som någon framfört då på sensommaren 2003 som en svensk översättning av RSS feeds. Flöde var ett annat ord som föreslogs i samma wiki och det är nog det svenska ord använts mest.
Nu har Opera bestämt sig, eller snarare Peter Karlsson kanske, för att kalla det för kanaler på svenska. Tanken är att en webbkanal fungerar lite som en radio- eller TV-kanal och bör namnges på ungefär samma sätt.
Det jag omedelbart kom att tänka på är Microsofts CDF ett XML-baserat format för att distribuera information om uppdateringar på webbplatser som dök upp när push var det hetaste av buzzword och alla visste vem Kim Polese var och Marimba var något annat än bara ett afrikanskt instrument. Känns det där med XML-baserat format för att distribuera information om uppdateringar på webbplatser igen? Visst, Netscapes svar på CDF hette RSS.
[Ni kan sluta läsa här, jag råkade vara i rantläge när jag skrev det här inlägget.]
Den andra sak jag kom att tänka på är att jag fortfarande inte gillar ordet podradio, numer namnändrat till poddradio för att stämma bättre in med svenskt språkmönster. Tanken bakom namnet är att det är radio fast i podd ( där podd då är en bärbar digital mediespelare från vilken tillverkare som helst).
Om jag har Apples nya iPod-fjärrkontroll med inbyggd FM-radiomottagare och får rysningar till Frank i P3 lyssnar jag då på poddradio? Nja, det ska nog vara ett program som spelas upp från mediespelarens minne. Fast om jag lyssnar på utgåva 219 av Utbyggarna i den då ganska gamla iPod Aerial som strömmar ner programmet direkt från Bittorrent via närmaste WLAN eller 4G-nät är inte det då poddradio? Jo, det borde det vara.
Det är inte att man använder samma begrepp för att lyssna på ljud från mediespelaren som från radiomottagaren som fångar upp signaler i luften. Det är att konsumtionen skiljer sig så mycket åt. Att lyssna på strömmad webbradio eller webb-TV är inte så väsensskilt som att lyssna på FM-radio eller titta på en vanlig TV-utsändning. Men när programmen ligger löst och jag kan lyssna på vilka jag vill, när jag vill och i vilken ordning som helst skiljer det sig åt ganska mycket från vanlig radio och TV.
Motsvarande fenomen som inte nödvändigtvis är bundet till Internet är video on demand där man kan titta på en långfilm, halvgammal sportsändning eller porr. Man tittar fortfarande på programmet i TV men eftersom det liknar hur man konsumerar videofilmer mer än hur man konsumerar TV (i fall som det här önskar jag att svenskan anammat fjernsyn/fernsehen precis som några av våra grannländers språk).
Att då använda -tv eller -radio i slutet av ett ord för att beskriva fenomenet med en mer användarstyrd konsumtion av bilder och ljud blir fel. Engelskans slutled -casting i podcasting och videocasting fungerar bättre eftersom casting i sig inte är ett eget begrepp som implicerar en för användaren okontrollerbar ström av bilder och ljud, det är något broadcasting gör.
Fast TV-tittandet har ju också förändrats på senare tid. Nu kan man som tittare pausa i program och spola tillbaka och framåt (en liten bit i alla fall om man förberett), kanske vidgas då också begreppet TV så att podd-TV inte blir så konstigt.
*[CDF]:Channel Description Format