Haddock

· 350 ord · 2 minut(er) att läsa

Ett område på 300 meter runt polisstationen i Valdemarsvik sägs vara avspärrat. Själv sitter jag i Valdemarsvik, 130 meter från polisstationen och har inte blivit evakuerad eller närmare informerad.

Vad som hade hänt fick jag veta först dryga tre timmar efter att granaten och det var av grannen till mina föräldrar. Inget [VMA](http://www.srv.se/templates/SRV_Page ____ 1202.aspx “Viktigt meddelande till allmänheten”) eller informationsmeddelande har gått ut och eftersom jag av omtanke om min egen mentala hälsa inte lyssnar på P4 så fick jag inget meddelande innan jag skulle ta bussen till stan. Det blev ingen resa. Strax därefter dök nyheterna upp i flera medier, bland annat har jag fått reda på att hålan här är en stad.

Uppdatering 16.21: För dryga fem minuter sedan kom besked om att det bara var ett granathölje och därmed ingen fara.

Uppdatering 16.34: Det var åtminstone det meddelandet som gavs i P4 vid kvart över fyra. Ännu har jag inte hittat något på nätet som bekräftar det. NT:s sida har inte uppdaterats sedan 15.02, SR:s nyhet inte sedan 15.20. Man måste leta sig in bland Radio Östergötlands nyheter för att hitta telegrammet om att den inte var skarpladdad. Dåligt.

Uppdatering 16.42: 16.40 dök nyheten om att den var ofarlig upp på TT:s förstasida, fast då kallas orten Valemarsvik. I vanliga fall brukar den felstavas som Valdermarsvik.

16.44: Och 16.41 uppdaterades SvD:s artikel.

16.46: NT:s artikel uppdaterades också 16.41. NT:s URLer är förövrigt än värre än Polopoly-URLer.

17.13: Tydligen ska 700 personer ha varit evakuerade. Det lär knappast ha funnits 700 personer på närmare avstånd än jag, fast det är en höjdskillnaden är runt tio meter mellan huset jag sitter i och polisstationen så jag hade nog klarat mig ganska bra ifall det varit en skarpladdad granat och den smällt.

17.36: Expressen har uppgifter som gått mig helt förbi:

Under några timmar hölls samhället Valdemarsvik i Östergötland i skräck.

Jag kände aldrig någon skräck och den enda känsloyttring jag märkte av hos omgivningen var förvåning (på gränsen till upprördhet) över att någon kunde få sig för att ta upp en granat och ta med sig till polisstationen.