Gabriel Sundqvist, Pronto

Nummer fyra ut kom från Pronto Communication som arbetar med word-of-mouth-marknadsföring (och även försäljning av bröd och manga). För Cancerfonden tog de fram idén om en Facebook-tillämpning för att förmå användare att bidra till fondens kampanj mot bröstcancer, Rosa bandet, och att öka kunskaperna om bröstcancer. Målen var lågt ställda: 3000 användare med tillämpningen installerad.

Tillämpningen lade till en bannerliknande ruta i användarens profil (och i vännernas nyhetsström) som meddelade dels om hur mycket pengar personen stött kampanjen med samt hur många personer han eller hon bjudit in till Facebooktillämpningen.

På tillämpningens egen sida fanns det två topplistor: en med de som bidragit mest ekonomiskt och de som bjudit in flest vänner. I den förra listan var det enbart män och i den andra listan enbart kvinnor. Kanske säger det något om mäns vilja att synas och kvinnors förmåga att nätverka–i varje fall antydde Sundqvist det. (Jag följer mönstret genom att ha stött kampanjen med tresiffrigt antal kronor men inte bjudit in en enda vän. I mitt fall handlar det mer om att stödja något som ligger mig nära med tanke på att flera kvinnor i min släkt drabbats hårt av elakartad bröstcancer som i något enstaka fall inte lett till döden.)

Målet på 3000 installationer slogs med besked: vid kampanjperiodens slut kunde man räkna in till 552 400 installationer men bara 500 140 kronor i direkta bidrag. Pronto gjorde ingen marknadsföring av Facebooktillämpningen utan det spreds enbart genom att Prontos anställda installerade den själva varpå deras vänner i sin tur gjorde likadant efter att ha sett den.

Cancerfonden var själv inte så tända på idén så Pronto var tvungna att övertala dem att gå med på det. Vilket kanske var tur eftersom Facebook med största sannolikhet nått sin kulmen i popularitet och man inte skulle nå samma framgång i höst igen.

Samtidigt kan man skönja en annan orsak till Prontos ovilja att göra det igen 2008. Sundqvist antyder en strävan att arbeta med det som är är inne (helst innan det blivit riktigt inne). Att det är ett egetvärde i sig när man jobbar med att skapa buzz.

Jag förstår inte riktigt varför det skulle utesluta Facebook i sig. Man skulle ju kunna skapa en KFIB (klubb för inbördes beundran) inne i Facebook även när Facebook i sig är etablerat.

På frågan om varför kampanjen inte drog in mer än ungefär en krona per installation så pekade han på teleoperatörernas avgifter som tas ut även för detta välgörande ändamål.

Detta är ju ingen ny företeelse. Tele2 har tidigare kunnat tjäna enkla poäng på att efterskänka sin del av telefonavgifterna när deras kunder ringt in bidrag till stödgalor medan kunder till de andra operatörerna glatt tagit ut sin del när deras kunder ringt.

Kanske borde det vara dags att instifta telefonnummer (både för att ringa och SMS:a) där operatörerna inte tar ut samtrafiks- eller andra avgifter och som endast får användas av organisationer som står under Stiftelsen för insamlingskontrolls vakande ögon. 90-serien är ju sedan länge reservat för servicenummer (larmnummer samt fd. telemonopolets servicenummer) så man skulle ju kunna använda den även för detta.

Peter Arvai, Mobispine

Näste man ut var Peter Arvai1 från Mobispine. Jag måste erkänna att jag hittills inte fått för mig att installera Mobispines J2ME-app efter att jag bytt 3-telefon för ett par månader sedan. Även om jag välkomnade att Mobispine blev öppnare i och med att de tillät läsning av RSS-flöden i tillägg till affärspartnernas tillämpningar så blev jag inte riktigt fångad av möjligheten att läsa bloggar där. Jag läste ett tag bloggar i Google Reader i Opera Mini i min Nokia 6280 men det var lite för jobbigt för att göra annat än när man satt uttråkad på ett tåg. Google Reader i iPhonen är bättre men allra helst skulle jag vilja ha ett särskilt program i iPhonen som synkade och hade ett ännu bättre gränssnitt.

Tillbaka till Mobispine och Facebook. Idén att koppla ihop Mobispine-användare i Facebook för att låta dem dela med sig av nyheter de funnit intressanta väcktes för ungefär ett år sedan. Användarna skulle även kunna se sina vänners statusmeddelanden och skriva sitt eget.

Till skillnad mot andra tjänster de integrerat med stötte man tidigt på patrull. Även om Facebook var ganska tidiga med att öppna sitt API så är de inte särskilt öppna i sitt API och förhoppningen om att kunna koppla sin Facebook-profil till mobiltillämpningen grusades eftersom det inte gick att ordna inloggning i mobilen. Istället sker kopplingen istället på ett krångligare sätt.

Man får lägga till Facebooktillämpningen i Facebook först och sedan ladda hem Mobispines tillämpning till mobilen.

Facebooks tendens till ändra i sina API-er medför också en merkostnad i form av extra underhåll av Mobispines klient. Detta går ju emot den grundläggande filosofin när det gäller API-er–att när man väl släppt ett API ska man aldrig sluta stödja det och vara bakåtkompatibel så långt det bara går. I de fall man ändå måste sluta stödja ett API ska flaggdagen läggas så långt framåt att det finns gott om möjlighet för alla inblandade att uppgradera sina tillämpningar. Facebooks agerande i detta väcker en viktig fråga om hur avancerade Facebooktillämpningar man vågar bygga. Kanske skulle man kunna göra en bättre tillämpning som stödjer fler funktioner i Facebook men vågar man ta merarbetet vid en API-förändring?

David Haddad, Spontu

Den sjätte talaren var David Haddad som arbetar med Spontu. Han var ganska hemlighetsfull om vad Spontu egentligen var. Webbplatsen talar om en presence-tjänst i mobilen som knyter ihop kontakter i olika IM-tjänster och visar vilka som är i närheten. (Han talade tydligen även på Hubbub 07 i november, vilket Citizen Media Watch och Disruptive skrev om).

Istället för att prata om sin tjänst valde han att tala om strategier för att få kapital till sin utveckling av Facebook-tillämpningar.

När Facebook släppte sitt API öppet så annonserades även en rad speciella Facebook-fonder (FBFund, Quickstart Fund, App Factory, Altura 1) som skulle satsa särskilt kapital på utvecklare av Facebook-tillämpningar. Så vitt Haddad har kunnat avgöra har ingen av de verkligen betalat ut några pengar. Vissa av dem har visserligen investerat i företag bakom Facebook-tillämpningar men det har inte varit genom dessa speciella fonder. Företag och tillämpningar som fått stöd är iFamily (släktträdstillämpning likt Kindo eller Geni), SocialMedia (Slide-liknande tillämpning), Courses (en tillämpning som skapades efter att Facebook tagit bort motsvarande funktion i en strävan att bli mindre universitetsanknutna), Causes.

Hur tjänar man pengar (eller i alla fall täcker sina utgifter) på sin Facebookapplikation?

Antingen Adsense-annonser, låta användare svara på undersökningar som man sedan säljer till företag eller få betalt för installationer av program/tillämpningar (CP-Install).

Haddad gillar sponsorskap och drog exemplet med Samsung som sponsrade Superpoke och tillät användarna att kasta HDTV-apparater på varandra.

Ett annat sätt är att använda Facebook-tillämpningen till att locka användare som sedan kommer till en egen webbplats där man har annonser.

Pga. tidsbrist så hoppades Haddads sista del över. Han gavs dock tid att dra en liknelse vad gäller widgets:

Karamellkungen har en godiswidget installerad i din närmaste ICA-butik.

Som vi (några av besökarna) konstaterade efteråt så är skillnad mellan Karamellkungen och de flesta widgets idag att ICA står för betalningshanteringen från kunden medan webbens widgets får hantera betalningen själva. Kanske finns det en möjlighet för Facebook (eller var nu widgeten är placerad) att hantera mikrobetalningar till widgetskaparen.

När jag tjuvlyssnade på en diskussion med David efteråt fick jag reda på varför han intresserat sig för Facebook. I arbetet med Spontu så kommer man inte ända fram direkt utan måste arbeta i iterationer där den första kanske blir en Facebook-app.

Vidare

Del 1 av sammanfattningen

Uppdatering 21 mars: Har lagt till Björn Falkeviks inspelning av talen.

1 Peter har privat även utvecklat Omvård.se som i viss mån är konkurrent till Reco.se som jag jobbar med till vardags, även om Omvård.se är betydligt mer specialiserad.