Min boll

· 214 ord · 2 minut(er) att läsa

På en fika idag (som faktiskt var just plain fika eftersom det inte fanns något annan tilltugg än utgången Kellogg’s All Bran Plus) på jobbet pratade vi om klassiska filmtitlar och resonera oss fram till om det kunde stämma att ju tidigare en film gjorts ju bättre var den. Efter det flöt samtalet in på tusen filmer man ska ha sett eller vilka av de 250 filmerna man sett. Men frågan är om man inte borde klarat av de klassiska böckerna först, varpå någon yttrade något om Max Boll.

Själv har jag aldrig läst Max-böckerna men självklart har jag sett litteraturklassikern Max objektorienterar. Verbet istället för substantivet i titeln avslöjar att det inte rör sig om en äkta Max-bok.

En av kollegerna berättade om usel undervisning i ämnet objektorientering och att ingen av eleverna lärt sig ett dyft. Frågan är om inte Max objektorienterar varit mer lättförståeligt än vad som användes där. När jag utsatts för försök att förklara objektorientering har det ofta varit abstraktioner eller liknelser som varit riktigt usla. Det jag minns klarast är exemplet med en bil med hjul och motor, och hur jag inte blev ett dugg klokare.

Ett konkret exempel som visade på konkret nytta av objektorientering för att lösa en programmeringsuppgift hade varit betydligt mer lärorikt och givande.