Sportjournalister och svenskar

· 159 ord · 1 minut(er) att läsa

Robin Söderling förlorade i finalen i Stockholm Open. Vad motståndaren hette har jag inte hunnit uppfatta. De svenska TV-journalisterna är dock snabba att fråga honom om svenskens prestation. Vad han tycker om sin egen prestation eller spelet i stort är inte så viktigt.

Detta är förstås en typ av journalistik som Patrick Ekwall under aggresivitet och nit förfinat till perfektion. Under friidrotts-VM avkrävdes alla utövare, oavsett nationalitet eller gren, en kommentar om en svensk som gjort bra i från sig under de senaste dagarna.

Tills även sportrapporteringen uppfyller någorlunda krav på opartiskhet och saklighet kommer jag att zappa bort sportnyheter på TV och bläddra förbi sportsidorna i tidningarna. DN, som faktiskt tillhör de bättre, har underlättat det hela genom att trycka sportsidorna upp och ner så att man vet när det är dags att lägga ifrån sig bilagan.

Om man istället erkänner att det är underhållning man håller på med kan jag godta det (och fortsätta zappa bort det).