och vi med den

· 319 ord · 2 minut(er) att läsa

Apropå Jan-Jöran Stenhagen (som förutspådde den moderna civilisationens undergång i och med Y2K-buggen i romanen År 00) så framgick det klart att det varken behövs något högteknologiskt eller någon naturkatastrof för att få civilisationen att rämna åtminstone tillfälligt.

Onsdag morgon 🔗

Klockan är 5.30, tittar ut genom fönstret: totalt vitt på marken. Blir rädd för att det ska bli knepigt att ta sig till jobbet men eftersom det bara är lite slask på vägen till spårvagnen och tåget bara kommer tre minuter för sent till Norrköpings C så andas jag ut. För tidigt visar det sig eftersom tåget, som egentligen är ett direkttåg, stannar i så väl Katrineholm som Flen för att ta upp passagerare och det slutar med att jag sitter i ett knökfullt tåg och kommer fram en halvtimme senare än vanligt.

Onsdag dag och kväll 🔗

I Stockholm är det inte alls mycket snö men det bygger upp lite under dagen för att sedan komma rejält under den tidiga kvällen. Men som varje år kommer snön som en total överraskning och man har oröjda vägar som inte är halkbekämpade och som trafikeras av bilar med sommardäck. Kollektivtrafik ställs in och ersätts i bästa fall med annan kollektivtrafik som också är inställd. Folk får sova över på centralen, Arlanda eller i sina bilar och veckans citat blir:

– Folk går ut ur sina bilar och bajsar på vägen.

Torsdag morgon 🔗

Eftersom jag, som tur är, aldrig försökte mig ta i från Stockholm dagen innan åker jag denna morgon tunnelbana som också den blir knökfull. Efter att ha bytt till buss får man se rader av bilar längs E4:an och bussar som fortfarande står kvar vid sidan av vägen. Jag funderar smått på var den ihjälfrusne Bilbo ligger någonstans.

Fredag kväll 🔗

Äter middag (som jag lagat själv) tillsammans med familjen. Föräldrarna har båda totalt missat all dramatik från sin Malmöhorisont.

Lördag eftermiddag 🔗

Föräldrarna åker till Stockholm med sommardäck på bilen…