Igår I söndags visade TV4 filmen Ondskan och liksom jag skulle gjort med en svensk version av Livvakterna lät jag bli att titta grundat på irritation över det lilla skådespeleri jag sett i några småsnuttar i filmrecensionerna på TV. Jag har inte ens läst boken, vilket måste vara unikt bland personer i min ålder där det känns som nästan alla andra blivit tvingade till det i skolan.
Däremot känner jag mig ganska ensam om att ha läst Guillous barn-scifi-bok Gudarnas berg, en bok som inte ens de mest inbitna sci-fi-nördar läst . (Jag är bara sci-fi-nörd, inte inbiten eller åtminstone inte organiserad, och för säkerhets skull måste jag nog poängtera att jag inte lägger något nedsättande i ordet nörd.) Men igår kväll visade det sig att jag faktiskt inte var ensam om att ha läst boken. Efter att ha dragit delar av grundförutsättningarna i boken för varann över ICQ kunde jag och kursaren Jenny konstatera att det var samma bok vi talade om.
Den boken lär inte bli filmatiserad, inte för att den skulle vara dålig utan för att det är science fiction, för barn. Att tänka sig en TV4-finansierad Pelle Berglund-filmatisering av den i stil med de sämsta av Hamilton-TV-serierna ger mig en sinnesstämning som är passande såhär i halloween.