Inlägget med den här rubriken har legat som ett utkast sedan 10 augusti 2008. När Daniel Feldt på Bloggywood tipsade om den nya filmen Blade Runner kom jag att tänka på det igen.
Det var först i augusti förra året som jag såg Blade Runner och det var på biografen Victoria på Södermalm. När jag sett den funderade jag på hur mycket i min vardag som förändrats sedan 1982, vilka saker som inte fanns 26 år tidigare.
I hyllan framför mig står min CD- och DVD-samling. DVD som format fanns inte då och CD:n hade precis börjat lanseras (och av titlarna är det bara en del av Kraftwerk-albumen, Adolphson-Falks Med rymden i blodet och Monty Pythons Previous record som utgivits 1982 eller tidigare.) Min första dator ligger i bokhyllan också. Den modellen släpptes först 1985. Det är bara de 32 band av Svensk uppslagsbok i hyllan som säkert fanns 1982. Räknat i hyllmeter är det nog också den större delen av min pre-1982-samling. En del ungdomsböcker och några enstaka faktaböcker är titlar skrivna innan dess (men de flesta är nog tryckta efter det).
Man kan fråga sig om min vardag hade varit tråkigare i fall jag hade fötts 26 år tidigare och alltså varit jämnårig med min far. Helt säkert hade möjligheterna till förströelse fortfarande varit stora men valfriheten aningens lägre och varit tvungen att välja de skivor och böcker som fanns tillgänglig i lokala skivhandeln, antikvariatet eller på biblioteket. Information om specialintressen skulle ta månader istället för timmar att nå en, förutsatt att de aktuella tidskrifterna eller böckerna finns att få tag på.
Trots det har jag ofta känt att det är synd att man inte fötts lite tidigare så att man hade fått vara med om teknikskiften och händelser på första parkett, helst inblandad i de själv.
Joakim Jardenberg skriver idag att allt är arbetsmaterial. Jag vet inte riktigt vad han menar men det fick mig att tänka på ett inlägg som legat opublicerat sedan 4 maj. Eftersom jag inte riktigt har någon styrsel på inlägget och antagligen inte skulle få det om jag lät det fortsätta ligga kan jag lika gärna publicera det nu och hoppas att jag framöver kommer på vad jag vill ha sagt.
Dagens Industri skrev i helgen om att Danske Bank skulle försöka sälja sin verksamhet till Sverige. (Vilket banken själv förnekar.) Jag har tidigare skrivit om mina erfarenheter med Danske Bank (Östgöta Enskilda Bank).
Banken agerar under ett antal olika namn i Sverige. Östgöta Enskilda Bank (som var den bank som köptes upp) heter just det enbart mot kunder i Östergötland och Stockholm. I övriga områden verkar man under olika lokala namn, främst Provinsbanken Foo (där Foo är namnet på regionen). Det närmsta företaget med en liknande strategi är Länsförsäkringar som heter Länsförsäkringar Foo (med undantag av Dalarnas försäkringsbolag och Östgöta Brandstodsbolag). I det fallet handlar det dock om något mer autonoma delar med gemensam portfölj. Den del av de forna Sparbankerna som numer är Swedbank har lämnat den strategin medan det fortfarande finns en del helt (t.ex. Sparbanken Finn) eller delvis fristående sparbanker (t.ex. Sörmlands sparbank eller Valdemarsviks sparbank) som syns under lokalt namn.
I Sverige har Danske bank alltså valt att behålla/vidareutveckla varumärkesportföljen med lokala varumärken. Det har varit till den grad att man som kund inte haft någon fördel att ha använt bankens egna uttagsautomater i hemlandet Danmark framför andra danska bankers. Avgiften för kontantuttag var lika hög oavsett.
Att behålla varumärkena som finns snarare än att byta till sitt eget känns som en bra strategi om man redan från början tänkt att sälja vidare. Likaså är det ett bra sätt att visa på lokal förankring trots att huvudkontoret ligger i ett annat land. En annan fördel är att man inte smutsar ner det egna varumärket när man misslyckas med att konsolidera sitt eget och den inköpta bankens IT-system (något Danske bank lyckats med i både Sverige och Finland).
Uppdatering 5 juni: Joakim har skrivit ett inlägg på Mindpark om konferensen Moving Images (som hölls i Malmö den 4 juni) och arbetsmaterial.
Bloggen Media Culpa genomför sin fjärde årliga undersökning av svenska bloggare och bloggläsare. Svara på enkäten genom att klicka på länken och uppmana gärna fler att delta: http://cli.gs/ZHRnQn (men låt bli att rösta på Media Culpa i YABA om du nu verkligen inte vill;).
Till dess att jag skapar ett filtrerat RSS-flöde kan jag tipsa om ListenToBlogs.com där man kan ta del av mina icke-länk-inlägg upplästa av mig själv. Förutom två gamla inlägg först tar det början i inlägg skrivna 1 januari i år och framåt. Eftersläpningen är dock betänklig och liksom förra gången kan det inträffa att det helt plötsligt avstannar eftersom jag inte finner tid till att spela in.
Denna gång har jag dock ett ännu tydligare arbetsflöde framför mig: inspelning med Zoom H2, enklare redigering i Audacity, automatisk nivåjustering i The Levelator, uppladdning med Listentoblogs.com. Redigeringen består i att klippa tystnader och felsägningar. Jag tror också att jag kan skippa steget med brusborttagning eftersom mikrofonen är tillräckligt bra. The Levelator kräver inga inställningar och går snabbt. Att ladda upp filen på Listentoblogs är inget besvär heller (förutom den tid det tar med 3:s mobila bredband) eftersom den givet en url hämtar all information själv (via Twingly ser det ut som).
Den trogne kommentatorn Neofob har kommenterat det här på Månhus. Daniel Feldt har kommenterat det när det gäller bloggen Beta Alfa (och Twitters brist när det gäller trådande av diskussioner gör att jag inte enkelt kan referera till de svar som kom in till honom). Det handlar om länksprutningen alltså.
Jag är medveten om att införlivandet av listningen av delade inlägg från Google Reader varje dag har medfört att karaktären på denna blogg ändrats radikalt. Även jag, som tidigare irriterat mig på att inlägg som listar en massa olika länkar utan någon inbördes sammahang, tycker det är långt från optimalt. Samtidigt tycker jag det är ett utmärkt tillfälle att nosa tillbaka på den ursprungliga bloggformen, webb-loggen, som ju är något annat än en dagbok på nätet.
I mina planer ingick också att få in del.icio.us-länkarna men del.icio.us’ schemaläggningsfunktion har inte gjort sitt arbete en enda gång under de senaste veckorna.
Jag har funderat på att skapa två RSS-flöden, ett filtrerat där bara ”riktiga” (läs matiga) inlägg visas.
Uppdatering 5 feb.: Jag kom på att den enkla och snabba lösningen är att använda sig av Yahoo Pipes. Här är ett filtrerat flöde (RSS här).
När jag var sex–sju år hade vår familj en Volvo Amazon som vi hade övertagit från morfar. Bilen hade förstås några år på nacken och gick att känna igen bland annat på en turkos framskärm (resten av bilen var i skiftande nyanser av vitt och rostbrunt). Det blev en del äventyr under den tid bilen fanns i vår familj. Bland annat fick vi alltid se till att ha med oss ett par saftflaskor med vatten så att vi kunde fylla på kylaren.
Vid ett tillfälle började det ryka när vi var inne i Malmö. Av en tillfällighet råkade sig en man som varit med och konstruerat växellådan på bilmodellen vara i närheten och kunde ge tips om hur man åtgärdade vårt problem.
Nu har Posten givit ut ett frimärke med en Amazon och en husvagn som motiv i en serie på sex frimärken med motiv på bilar från 1940–1960-talen.
Frimärke med Volvo Amazon och husvagn
Bakgrundsgrönskan är hämtat från ett fotografi jag tog i Valdemarsvik 21 juni 2002. Min bild är spegelvänd för att passa med motivet och efter gravyren är det inte helt uppenbart att det är mitt foto som använts men bara känslan av att veta det gör förstås att jag är tvungen att köpa en rulle (valören är 12 kronor, alltså för utrikes brev).
Tidningen Fokus skriver idag om västeråsaren Mikael Genberg och hans projekt att placera en röd stuga på månen. I artikeln beskrivs det som ”Bara själva idén, så egendomlig i sig. Ett hus på månen, en röd liten stuga, hur kom han ens på det.” Sedan beskrivs lobbyingarbetet för att få upp en röd stuga på månen.
Idén är måhända egendomlig men den är inte unik och en åttaåring kan komma på den.
Det är inte bara namnet Svartanka som återanvänts av en blogg. Enkelriktat är ett annat exempel. 2002, 2008.
Bytet till mindre muggar (till samma pris) verkar inte ha gjorts helt ut. På kvällens resa till Skåne råkar jag på detta:
De nya, små, muggarna är där medan de gamla, normalstora, mugglocken är kvar. Det är fortfarande lite lockande att beställa egna muggar med eget Månhus-motiv. Frågan är om man kan få ett bra pris på små serier.
Kvällens resa hem gav en otrevlig överraskning: när jag väl fått temuggen i handen undrade jag om min förkylning orsakat en förstoring av handen sedan morgonens resa. Nej, istället var det SJ som minskat storleken på muggarna betänkligt. Någon centimeter i omkrets och någon centimeter på höjden. Så nu här man en mugg som ligger sämre i handen och som kräver frekventare besök till bistron. (bild kommer när jag har bättre bloggverktyg än iPhone i min hand.)
Jag känner en viss lust att beställa egna pappersmuggar med specialtryck som påtalar den uppenbara bristen.
Uppdatering 8 jan: Utifrån Tingstads katalog (PDF, se s. 33 (35 enl. PDF-numrering)) får jag det till att storleken minskat från 36 till 23 cl. Alltså har drygt en tredjedel försvunnit. Vi talar alltså om en smyghöjning av priset på 57 procent, från 42 till 65 öre per centiliter, för de som betalar för sitt te eller kaffe.
