Arkiv per månad: augusti 2009

Slutsummering Nokia N97

Under sommaren har jag testat Nokias nya smartphone N97. Telefonen har följt med till Umeå, Arvika-festivalen, Tjärö i Blekinge skärgård, Sundsvall och en del andra ställen.

Telefoni

Någon påstod att datorer inte gått under namnet computers i engelskan om det inte varit för att det hade varit för att det varit det första användningsområdet. Hade man istället använt dem för att hålla reda på basebollsresultat hade de hetat något annat och vi hade inte sett de i första hand som räknemaskiner. På samma sätt har dagens mest avancerade telefoner blivit så sammansatta att telefonin egentligen är en del i mängden, ett sätt att marknadsföra produkten (och sälja den ihop med operatörernas abonnemang). Telefonfunktionen är kanske inte den jag använder mest på en telefon men till följd av historien ställer man vissa grundkrav.

Man ska kunna slå ett nummer, bli uppkopplad, kunna prata och koppla ned samtalet. Eftersom N97 har pekskärm och inte har on-screen-knappar på hemskärmen trycker man på en ikon på för att få upp knappsatsen och sedan slå numret. Tyvärr försvinner knappsatsen när man tryckt på grön lur för att ringa upp numret. Om man, som jag, använder talsvarstjänster ganska ofta för att bli kopplad rätt i telefonköer råkar man på en irriterande egenhet: man måste gå in i menyn för att skicka tonvalsljuden (DTMF) och sedan trycka på ytterligare en knapp för att skicka iväg knapptryckningen. Under tiden man krånglat fram sig i menyerna har personen i telefonen hunnit svara, ropa några gånger och sedan koppla ner samtalet.

I övrigt fungerar telefonen som man förväntar sig.

E-post

Med ett QWERTY-tangentbord förväntar man sig starka e-postfunktioner av en sådan telefon. Tyvärr är stödet för e-post i HTML-format minst sagt bristfälligt. Den inbyggda e-postklienten klarar inte av det alls. På en hel del meddelanden får man inte se mer än rubriken och sedan texten ”Konv.fel” (konverteringsfel). Man kan ladda ner programmet Nokia Messaging som har något bättre e-poststöd. Någon snygg rendrering av HTML-mejl (som i och för sig jag som långvarig Pine-användare ser som en styggelse men realitet idag) får man inte och även här kan man i enstaka fall råka ut för att e-postmeddelandet inte kan visas. Här är det svårt att inte jämföra med Apples iPhone som klarar av att rendrera nära nog alla HTML-mejl korrekt genom att använda samma HTML-motor som webbläsaren.

Webbläsare

Webbläsaren är en stor förbättring mot tidigare telefoner från Nokia och Sony Ericsson. På Nokia N95 och E65 har jag nästan uteslutande använt mig av Opera Mini för att läsa webbsidor (inklusive Facebook och Twitter). På N97:an har jag inte haft någon anledning att använda annat än den inbyggda webbläsaren.

Läs mer i blogginlägget om webbläsaren och Aftonbladet.se.

Kamera

N97 bjuder på 5 megapixel i sin kamera och man kan få till riktigt bra bilder. Till att börja med tyckte jag att bilderna blev riktigt bra med bra färger och skärpa. Med tiden har jag dock anat att bilderna kräver någorlunda jämnt ljus för att inte drabbas av bilder där de ljusaste partierna är utfrätta. De utfrätta partierna är också omgivna av någon sorts dis. Inte något fenomen jag känner igen från Nokia N95.

2009.08.25

För mig som ofta tar närbilder är det tydligt att automatiken har problem i närbildsläget. När autofokusen ställer in belyses motivet ordentligt men när den direkt efter exponerar motivet blir det alldeles för mörkt.

Närbildsläget och blixten tillsammans i N97 ger mörka bilder

Se även Peter Anderssons bilder tagna med N97. Han verkar inte ha problem med urvattnade bilder.

Videoläget är en dramatisk förbättring mot de telefoner jag testat tidigare. Problemen med kameran i övrigt med utfrätta vita områden och dis gäller även här.

Under något kontrollerade former blir resultaten med videofunktionen riktigt bra:

Fast är det formel 1 man ska spela in kanske man ska söka sig efter en riktig videokamera eftersom höga farter ger lite konstiga effekter.

Se fler filmer (från Nyköpingshus) i ett tidigare inlägg.

GPS

Den stora skärmen och den inbyggda kompassen gör N97 till en riktigt bra maskin för att hitta rätt i omgivningarna. Tyvärr tipsar inte programvaran om att kompassen behöver kalibreras utan detta är något man behöver komma ihåg att göra vid start. Programvaran för navigering fungerar också bra och med den inbyggda radiosändaren är det till exempel inga problem att koppla in bilstereon och navigera rätt från värmländska skogar (om det inte hade varit för den halvdana mobiltäckningen där) med guideröst. Kartprogramvaran är en av de delar som Ovi-brandats på N97:an. Det innebär bland annat att gränssnittet är aningens annorlunda.

Här är en aldrig tidigare visad video från när jag använde kartfunktionen i Umeå i juni.

Radio och podcasts

Utöver att ha en FM-radio med RDS innehåller N97 även en FM-sändare så att man kan lyssna på musik i sin bil- eller köksradio och har den radion RDS-stöd får man se ”NOKIA” i displayen. Det är smidigt om man vill lyssna på något i stereon och inte har en mini-RCA-till-RCA-sladd med sig. Radiomottagaren fungerar okej men liksom i N95:an verkar den gjord med föreställningen att man enbart använder sin telefon i ett område. Man får därför vara beredd på att höra en del brus om man som jag befinner mig i ett par olika städer regelbundet och bläddrar bland stationer man lagrat i den andra staden.

Är man intresserad av särskilda program är det kanske podcastfunktionen man ska använda istället. Man kan prenumerera på podcasts i telefonen som laddas ner på anmodan och sedan lyssna på dem. Podcastspelaren har förbättrats sedan N95 (man kan t.ex. klicka på pekskärmen för att hoppa till ett visst ställe och behöver inte spola sig fram). Bäst hade förstås varit om den liksom i iPod hade kommit ihåg var man senast lyssnade.

Widgets

Widgets är en av funktionerna som marknadsförts hårdast i samband med Nokia N97. Det är trevligt att kunna modifiera hemskärmen och få se vädret, senaste Facebook-kommentarerna eller DN-rubrikerna. Till skillnad mot i reklamen får man ingen snygg animation när man växlar mellan hemskärmen och den aktuella appen som widgeten hör till. Det största problemet är dock att widget-funktionen är riktigt buggig. Om det är widgeterna i sig som är buggiga, widgetstödet i operativsystemet eller delarna som ansvarar för visningen av widgetar är svårt att säga men när widgeten själv föreslår att telefonen bör startas om för att den ska fungera igen drar jag öronen åt mig. Buggigheten skiljer sig dock åt från widget till widget. Facebook-appen slänger upp meddelanden som nämnts ovan, Accuweather-appen står stilla stora stunder medan andra widgets kan fungera utan större problem.

Stabilitet

Utöver widgetstrulet märker man av lite strul men ändå strul. Telefonen verkar vilja starta om sig själv ungefär en gång i veckan. Då tystnar telefonen, skärmen flimrar till och sedan visas ”Nokia” i displayen innan den efter en stund är tillbaka som den var från början (med undantag av eventuella program som var igång innan omstarten). Några enstaka gånger har även telefonen låst sig i samband med att webbläsaren varit igång. Senaste gången var dock innan senaste programvaruuppdateringen så detta fel kan vara utrotat vid det här laget.

Uthållighet

Jag har inte tappat telefonen i marken så det är svårt att säga något om hållbarheten i det avseendet. Däremot kan det vara intressant att veta att jag parallellt använde Nokia N95 och Nokia N97 under Arvikafestivalen. När jag en morgon vaknade upp i tältet hade displayen i N95:an slocknat under natten och ville inte komma igång igen. (Vilket verkar vara inte alltför unikt fel med N95:an, jag råkade ut för samma sak sommaren 2008). N97:an fungerade som vanligt. Det hårdvarustrul jag upplevt med N97 har varit att QWERTY-tangentbordet två gånger delvis slutat fungera när telefonen varit varm. Efter att ha tagit ur batteriet och låtit telefonen svalna har det löst sig.

Inmatning

Telefonen stöder tre olika sätt att mata in text. Jag har fäst mig vid QWERTY-tangentbordet pga. riktiga taktila återkopplingen (vibrationen när man trycker på pekskärmen är visserligen ett steg framåt men räcker inte för att avgöra om man verkligen tryckt på rätt knapp). Handstilsigenkänningen är helt okej men tar ändå för mycket tid för att jag ska ha tålamodet.

Även om man kan hantera tangentbordet med en hand så saknar jag möjligheten från N95 att hålla telefonen i en hand och en temugg i den andra och skriva SMS.

Läs mer om inmatning i inlägget om tangentbord.

Form

Att klämma in ett QWERTY-tangentbord under en pekskärm och få plats med Carl Zeiss-optik tar en del plats. Resultatet är en telefon som jämfört med original-iPhone är en knapp centimeter tjockare. Inte i närheten lika tjock som N95 men det märks när man har den i fickan. Bredd och höjd följer andra pekskärmstelefoner ganska väl.

Tredjepartsprogram

En sak jag riktigt uppskattar med Symbian-plattformen är möjligheten till fristående program som kan köras parallellt. Det är en fröjd att kunna lyssna på streamad musik samtidigt som man skriver på Twitter. Jag har tagit mig runt på stan en hel del med iPhone i hörlurarna och en Nokia i handen för att skriva på Twitter/Jaiku. Med N97 och programvara som Mobbler för last.fm och Gravity för Twitter klarar jag mig med en enhet.

Med PuTTY på telefonen saknas ytterligare ett skäl att använda PC:n på tåget. Jag kan använda telefonen (och jag vet av egen erfarenhet att ett onscreen-tangentbord och SSH inte är en särskilt bra kombination). Riktigt bra.

Till sist, önskar du inte att du hade en iPhone?

(fråga från Fredrik Strömberg)

Man kommer oundvikligen inte från jämförelsen med iPhone. Samsung och andra liknande smartphones med pekskärm till trots är det iPhone som blivit måttstocken när man befinner sig i en omgivning med vad som antagligen är Sveriges största iPhone-penetration. Rent tekniskt så är man inte så långt från varandra med kompass i båda telefonerna, den förbättrade kameran i iPhone 3GS och möjligheten att spela in video. Den påtagliga hårdvarufinesskillnaden är tangentbordet, blixten och FM-sändaren i Nokia N97. Den väsentliga skillnaden ska kanske istället sökas i programvaran. N97 låter mig använda flera program samtidigt (vilket på iPhone kräver grepp som jailbreak). iPhone har å sin sida programvara som känns mer helgjuten. Jag kan koppla upp ett trepartssamtal trots att jag aldrig gjort det förut och Apple skulle aldrig släppa en produkt där det både finns en Ovi Store och en ”Hämta program” vilket det gjorde på N97:an jag testade. Något annat som talar för iPhone är det ständigt ökande utbudet av tredjepartsprogram via App store. Möjligheterna till programutvecklingen har funnits längre på Symbianplattformen som N97 bygger på men har helt klart blivit omsprungen av iPhone med App store.

Med den senaste generationens telefoner blir det alltmer tydligt att tredjepartsprogramvaran blir en avgörande faktor för vilket system man väljer. Med någorlunda liknande hårdvara är det programvaran som avgör. I mitt fall innebär dock möjligheten att köra flera program samtidigt att jag föredrar N97 (det är också därför min iPhone fått vara hemma senaste året medan jag haft N95:an med mig). Men med ett Spotify som snart kommer till iPhone är det bara möjligheten att köra två appar samtidigt som gör att vågskålen väger över på N97:s sida. Skulle även det försvinna skulle det vara en fråga om abonnemang och subventioner för att jag skulle välja den ena över den andra. Men tills en sådan tidpunkt blir det N97 för min del.

True Blue

De sista dagarna innan min semester tog slut ägnade jag några timmar åt att experimentera med en idé jag fått efter att ha sett följande video av Andie Nordgren från Music Hack Day.

Andie kopplade ihop RFID-taggar med Soundcloud-ljud så att man kunde koppla ihop objekt eller personer med ett soundtrack. Även om jag inte har något emot att införskaffa ny hårdvara funderade jag på om det inte gick att göra med vad jag redan hade hemma. Jag har ingen RFID-läsare men väl en hel del hårdvara som kan prata trådlöst med varandra över Bluetooth.

Nackdelen med Bluetooth är att man måste para ihop enheterna för att de ska överföra data emellan sig. Men ett steg i processen innan ihopparningen finns där data överförs: namnet på enheterna. I alla de mobiltelefoner med Bluetooth jag haft har man kunnat ändra namnet som skickas över Bluetooth (så att man kan särskilja sin Z600 från alla andra Z600 i närheten).

Genom att införa en unik nyckel i enhetens Bluetooth-namn och en databas där man kan slå upp information skulle man kunna genomföra olika aktiviteter när den är i närheten. Men man vill ju inte införa något centralt när det inte behövs, så databasen skulle istället kunna vara webben. Med en konvention där man anger en webbadress i enhetsnamnet skulle systemet kunna kolla upp den adressen och sedan göra något vettigt utifrån informationen där.

Jag skulle förstås kunna ha adressen till en MP3-fil direkt i namnet men man vill nog hellre ha en resurs som är mer allmän och som kan användas för att leta upp rätt musik om det är en fest jag kommer till eller börjar jämföra filmsmak med andra närvarande genom att leta rätt på mitt Movielens- eller Flixster-konto om det är filmkväll på gång. Dessutom vill man nog ha sin vanity-URL i namnet på mobiltelefonen.

Därför kanske man har något liknande delegationsfunktionen i OpenID, en link-tagg på min bloggs förstasida eller min portfoliowebbplats som pekar ut mitt användarnamn i olika sajter. När jag då kommer i närheten av rätt dator med min telefon med enhetsnamnet ”Davids N97 (moonhouse.se)” så slår datorn upp moonhouse.se (om det inte redan finns cachat), letar rätt på mitt last.fm-användarnamn och börjar sedan skapa en spellista som stämmer överens med de andra närvarande personernas smak.

När jag avlägsnat mig (eller stängt av Bluetooth på telefonen) så skapas spellistan om så att alla BWO-låtar försvinner (tips: se till att ha mer än ett album i den iPod du använder under en hel höst). Tyvärr så har last.fm inte en funktion för att skapa radiostationer baserat på kombination av flera användare såsom den kan göra för en kombination av artister så i min testimplementation fastnade jag på steget att försöka skapa en spellista som passar flera personer. Att hämta favoritartister för en användare gör man lätt med last.fm:s API. Det är mer en fråga om hur man väger ihop flera användares favoritartister mer algoritmiskt.

För att leta upp namnen på Bluetoothenheter i närheten tog jag hjälp av en liten kommandoradsutility kallad bluelist. När jag testade med telefonerna som låg i närheten av datorn upptäckte jag en allvarlig brist: av någon anledning så tycker Apple att Bluetooth endast är användbart för att koppla ihop telefon med headset så telefonen är endast synlig när man har inställningsmenyn för upptäckbarhet uppe.

Det är förresten intressant att kolla på Bluetooth-enheter i närheten när man åker tåg. Jag tror inte att Macbook-ägare i allmänhet tänker på att deras namn skickas ut till omvärlden om de har godtagit defaultvärdet för datornamn (sitt eget namn med ”s MacBook” påhängt i slutet) och har Bluetooth påslaget.

Om jag inte syns är det för att jag inte finns

2009.08.12

Ungdomarna använder inte Twitter. De unga använder inte Facebook. Bilddagboken är ute.

Vuxna tittar sig oroligt omkring och undrar var den yngre generationen befinner sig när de är på nätet.

Onsdagen den sista semesterveckan denna sommar tog jag tåget till Sundsvall och våldgästade lunchen med Sofia Mirjamsdotter, Fredrik Strömberg, Mikael Norrfors och Mattias. Utöver att prata om Media Markt kom vi in på utanförskap i såväl den riktiga som digitala världen. Städer som Sundsvall är för små för att alla de unga utanför normen ska kunna hitta likasinnade. I bästa fall kan man finna vänner i personer som har just utanförskapet gemensamt. När då Internet gjort sitt intåg i de svenska hemmen framställs det som något hemskt som drabbat ungdomarna. Nätet liksom mobiltelefoner är enligt kritikerna en kanal för att mobbning, våld och övergrepp. Att det samtidigt ger en betydande grupp unga möjlighet att komma i kontakt med andra personer som tänker vidare än fotbollar, mopeder och hårsprej är något som inte ens beaktas.

Den negativa aspekt av sociala nätverk på webben jag själv drabbats mest av känslomässigt är ett mönster man känner igen från skolvärldens mobbning. Att bli lämnad utanför, bli ignorerad och därmed känna sig än mer ensam än om man verkligen varit ensam utan några människor i närheten kan inte bara ske på skolgården, i skolkorridoren eller på väg hem. Som en kommunikationskanal fungerar även nätet bra för att förmedla just ingenting.

Att se någon vara logga in på någon av instant messaging-nätverken, skicka ett meddelande till denne och se detta vara obesvarat när samma person loggar ut ett par timmar senare. Tydligare blir det förstås på Twitter där man kan se att svar skickas till andra personer samtidigt som man själv lämnas utanför.

Se kontakter på Facebook sinsemellan kommentera tillställningar de varit på men som man själv inte blivit bjuden till.

Även om jag försöker intala mig själv att det mest är motpartens förlust blir det svårt när det är personer jag tycker om och det blir uppenbart att det inte är ömsesidigt. Jag vet inte vilken liknelse man ska ha för sociala medier: megafon, smörjmedel för kommunikation eller något annat men mängden data som överförs mellan personer (antingen avsiktligt eller oavsiktligt) blir större och det är svårt att få kontroll över vilka signaler man sänder och vilka alla mottagarna är.

Exkluderande kan också yttra sig i länkar till stängda ställen (eller för den delen att offentligt antyda hemligheter som man har gemensamt med ett fåtal).

Och så finns det så många ställen att bli dissad på: Jaiku, Twitter, bloggar, Flickr, 43things, Plaxo, last.fm, LinkedIn, … – eller så kan jag aggregera alla dissningar på Friendfeed. Kanske är vägen ut tvärtom – att kunna filtrera alla dessa ställen. Om inte annat får man göra det mentalt – skriva av personerna som vänner i hjärnan.

Ibland kan jag undra om det till och med inte är bättre att bli regelrätt blockad, vilket jag blev av en person på Facebook som jag inte ens hade som kontakt. Det hade säkert fungerat utmärkt och man hade sluppit bli påmind om att man var ignorerad om det inte varit för att det gör sig påmint på lite märkliga sätt ibland. Kommentaren från personen som fanns på en gemensam vänts klotterplank syns ena dagen och borta den andra. Facebooks Event-del kan tala om att 33 personer OSA:t ”Maybe” men när man klickar för att se listan visas 32 personer (tills man skaffar ett andra konto och kan se den 33:e, blockande, personen). När faktumet att man aktivt blir blockerad av någon går upp för en är det förstås ännu värre känslomässigt än om man bara blir ignorerad.

Om nu mellanstadieskolorna ska agera teknikneutralt får de i likhet med att påtvinga eleverna att bjuda in alla klasskamrater till födelsedagskalas om de har med sig inbjudningskort till skolan även acceptera alla klasskamrater på sociala nätverk. För oss vuxna är det möjligt att problemet inte löses förrän DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing gör sin efterlängtade utvikning om digital etikett. För ärligt talat vet jag inte hur ska göra. Jag skulle kunna avstå från att logga in på Facebook, vilket jag gjorde någon vecka i november förra året, men det är också en kanal där jag har kontakt med vänner jag fortsatt vill ha kontakt med inklusive min närmaste familj. Samtidigt vill jag inte avsäga bekantskapen med de jag får uppfattningen av att ignorera mig med risk för att själv ge samma signaler till de som bara inte haft tid att hålla kontakten.

Jaikutråden jag startade i ämnet (och som jag stulit några stycken av mig själv ifrån) för snart tio månader sedan innehåller en del intressanta kommentarer av personer som inte ignorerade mig.

Tangentbordet

Jag har fått en del frågor om tangentbordet på Nokia N97.

Cecilia skickade följande fråga:

Hej! Funderar på om jag ska köpa en nokia N97. Men är lite fundersam då det gäller tangenterna. Testade en väns telefon vars tangenter inte heller har enskillda å, ä och ö knappar. Dock så har hon en telefon där man trycker två gånger på en knapp på vänster sida så kan hon lägga till å ä och ö.

Hur fungerar det på Nokian? Vore väldigt tacksam för svar.

Falestal ställde följande fråga:

Hej. Det vore trevligt om du kan visa qwerty bordet lite bättre med bättre belysning. Har den svenska n97 åäö på tangentbordet eller måste man hålla in fn eller ctrl eller nått. Kan du demonstrera när du skriver med den och ge lite feedback om hur den känns att skriva på? Kan du installera mobipocket och visa hur det funkar, du får ladda ner s.60 3rd. Den är gratis. Men inte 100% kompatibel, men det skall gå ändå. Tack på förhand.


Tre inmatningsmetoder

N97 har tre inmatningsmetoder:

  • Knappsats på pekskärmen
  • Handskrift på pekskärmen
  • Utfällbart QWERTY-tangentbord

Knappsatsen på tangentbordet fungerar som de sifferknapparna på en vanlig telefon. För att skriva ”David” trycker man 328884443. Har man T9 påslaget räcker det förstås med 32843. Man får feedback genom att hela telefonen vibrerar kort när man trycker skärmen. På så sätt kan man avgöra om tryckningen registrerats av telefonen även utan att titta noga. Det är bättre än den original-iPhone jag använt tidigare men jag tycker fortfarande inte att det är tillräckligt. För att kunna skriva snabbt och enkelt vill jag känna knapparna så att jag enkelt kan avgöra om fingrarna hamnade lite snett.

Handskriftsigenkänningen är imponerande korrekt vid en första titt men man märker efter ett tag att det är problematiskt att få till vissa tecken. Man kan i och för sig träna telefonen att känna igen sin handstil men när jag försökt har den för vissa bokstäver klagat på att de varit för lika andra bokstäver. Kanske skulle man provat att lära telefonen något som liknar Graffiti, systemet som Palm Pilot använde för handskriftsigenkänning som var någorlunda likt vårt alfabet med några undantag. Handskriftsigenkänningen är alltså inget jag använder särskilt mycket.

När jag skriver är det istället QWERTY-tangentbordet jag använder. Det är ett riktigt QWERTY-tangentbord med separata knappar för varje bokstav. Varje bokstav förutom våra speciella tecken vill säga. Till skillnad mot iPhone som i version 3.0 fått Å, Ä och Ö i sitt onscreen-tangentbord är det väl dyrt att göra en speciell version av tangentbordet på N97 för att rymma ytterligare tre tecken. Det har Nokia löst med en speciell skift som används för att få fram ”udda” tecken såsom siffror, asterisk och å,ä,ö. Man måste alltså lära om lite för att få fram ä, ö och å i ”räksmörgås”.

Tryck knappen längst ner till höger som har den blåa pilen.

Räksmörg

Telefonen är nu i skiftläget för nästa intryckta tecken.

2009.07.27

Tryck på knappen för punkt/komma (det blåa ”å”-et indikerar vad knappen resulterar i för tecken vid skiftläge).

2009.07.27

Och å-et är där. Telefonen är inte längre i skiftläget.

Jag som har ganska stora händer klarar av att skriva på tangentbordet med en hand genom att hålla telefonen diagonalt i handen. På så sätt kan jag hålla en temugg i ena handen och skriva på Twitter med den andra. Annars får man hålla telefonen i ena handen och skriva med den andra. Står telefonen på en yta kan man använda båda händerna till att skriva.

Man märker av vissa buggar vid textinmatningen. När man fäller ut tangentbordet till exempel kan de första knapptryckningarna leda till att fel tecken visas. Vid ett par tillfällen har ungefär hälften av knapparna på översta raden slutat fungera helt. (Vid ett av tillfällen ledde de utelämnade bokstäverna att ett ord kom väldigt nära ett annat, mer snuskigt, ord.)

Peter Andersson skrev på Twitter för några veckor sedan om att funktionen för prediktiv text kan vara väl slö. Jag hade inte testat den särskilt noga innan men aktiverade funktionen då och har testat i ungefär två veckor nu. Funktionen lär sig efterhand vilka ord man använder och försöker fylla i vad den tror att man kommer att skriva. Genom att trycka mellanslag eller return accepterar man förslaget, om inte fortsätter man att skriva. Problemet är när man inte upptäcker att förslagen slår igenom. Jag skriver ”SF” följt av mellanslag och upptäcker kort därefter att telefonen fyllt i ”SF-BOKHANDELN”. Oftast är det dock att telefonen fått för sig att lägga in skiljetecken efter vissa ord. Slöheten råkade jag på först häromdagen, antagligen när telefonens processor jobbade på högvarv. Det dröjde flera sekunder från det man tryckt på knapparna förrän texten dök upp på skärmen. Slöheten gav sig dock av sig själv efter ett kort tag. Jag tror dock att jag kommer slå av det eftersom vinsten för mig inte är stor och inte uppgv

Emerald green

Förra söndagen visade någon av Discovery-kanalerna (Science tror jag, alla Discovery-kanalerna har visats utan extra kostnad för Telias digital-TV-abonnenter i sommar) en drös avsnitt i en serie om återuppbyggandet av staden Greensburg i Kansas, USA. Dagen efter hade Svenska Dagbladet en helsida med rapport från staden. Det var nog mest en slump att de sammanföll så för det viktiga datumet var inte 2 augusti utan 4 maj 2007.

Det var då staden drabbades av den kraftigaste tornado som drabbat USA sedan man införde den utökade Fujita-skalan. Det stora intresset för återuppbyggandet har att göra med att Greensburg beslöt sig för att bygga ett grönt Greensburg när man ändå var tvungen att börja om från början (95 procent av byggnaderna förstördes vid tornadon).

Det första programmet jag såg handlade om uppbyggandet av lokalerna för en John Deere-återförsäljare som beslutat sig för att nå platinanivå i LEED-certifieringen av byggnader. Denna certifiering finns i en rad nivåer där platina är den högsta, mest miljövänliga, valören. På bloggen Greensburg Green Town kan man läsa att de också fått denna certifiering för ungefär en månad sedan.

En del av åtgärderna som nämnts i programmet känns inte särskilt främmande från den svenska vardagen, som bergvärme, snålspolande toaletter och vindkraftverk. Andra är mer spännande att höra om, som smarta ljusinsläpp och byggandet med frigolitblock (även om det blev väl tjatigt om det senare). Men alla är smarta lösningar som man skulle vilja se på alla nybyggnader och ombyggnader överallt. Inte bara för klimatets skull utan även för miljöns, människornas och pengarnas.

PuTTY ännu ett exempel på när skärm och tangentbord kommer till sin rätt

putty on nokia n97
Uploaded with plasq’s Skitch!

Jag har tidigare testat att köra SSH-klienter på mobiltelefoner (för att kunna koppla upp med textgränssnitt mot datorer på nätet) men begränsningen i skärmstorlek och tangentbord har gjort det plågsamt. Alexander Liljengård tipsade om att Putty (som jag använder på som SSH-klient för Windows) nu finns för Symbian-telefonerna med pekskärm. Jag installerade och kopplade upp och det fungerade fint. Nu har jag emacs i min telefon!

Morgonprogram och opartiskhet

Sammanträdesbeslut i Granskningsnämnden angående opartiskhet i morgonprogrammen senaste åren:

  1. ”Nyhetsmorgon”, TV4, 2003-07-11, inslag om flyktingpolitik; fråga om opartiskhet (kritiserat)
  2. ”Nyhetsmorgon”, TV4, 2004-02-02, inslag om religiösa grupper; fråga om opartiskhet (kritiserat)
  3. Nyhetsmorgon, TV4, 2006-08-11, intervju med Jan Eliasson; fråga om opartiskhet (Jan Guillou) (friande)
  4. Gomorron Sverige, SVT1, 2008-07-18, inslaget Nyhetspanelen om Sverigedemokraterna; fråga om opartiskhet och saklighet (friande)

    (med anledning av Fredrik Wass’ anmälan)

    Granskningsnämndens praxis vid tillämpning av kravet på opartiskhet i fall där allvarlig kritik framförs mot en klart utpekad part innebär att den kritiserade parten skall beredas tillfälle att bemöta eller kommentera kritiken, som regel i samma program eller inslag. Denna praxis innebär emellertid också att en parts vägran att medverka inte hindrar att programmet eller inslaget sänds. Dock bör i sådana fall den kritiserade partens uppfattning om möjligt redovisas på något annat sätt. Kravet på opartiskhet tillämpas också i princip fullt ut på programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i programmen kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Däremot kan detta krav, med hänsyn till den vidsträckta yttrandefriheten, ställas betydligt lägre i fråga om intervjuade, debattdeltagare och andra s.k. tillfälliga medverkande. [1]

    Kravet på opartiskhet tillämpas enligt Granskningsnämndens praxis i princip fullt ut på programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i programmen kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Däremot kan dessa krav, med hänsyn till den vidsträckta yttrandefriheten, ställas betydligt lägre i fråga om intervjuade, debattdeltagare och andra s.k. tillfälliga medverkande. Nämndens praxis i fall där allvarlig kritik framförs mot en klart utpekad part innebär att den kritiserade parten skall beredas tillfälle att bemöta eller kommentera kritiken, som regel i samma program eller inslag. Av betydelse för bedömningen är också 10 § i sändningstillståndet som bl.a. ålägger TV4 att stimulera till debatt, att kommentera och belysa händelser och skeenden. Denna skyldighet innebär enligt Granskningsnämndens praxis att program eller inslag kan ha en kritisk infallsvinkel utan att därför strida mot kravet på opartiskhet. [2]

    Det är viktigt för förtroendet för programföretagen att kravet på opartiskhet upprätthålls. Enligt nämndens mening finns det en risk för att en intervjuteknik där en programledare använder påståenden i stället för frågor av publiken kan uppfattas som att programledaren tar ställning. Detta gäller i synnerhet om programledaren är en känd samhällsdebattör som i andra sammanhang fritt kan uttrycka sina åsikter i olika frågor. När det gäller det nu aktuella uttalandet om Israel anser nämnden att det i första hand måste ses som ett – låt vara något provokativt – sätt att få utrikesministern att ange sin uppfattning i frågan. Nämnden anser mot den bakgrunden att uttalandet, som gjordes i en intervjusituation, får accepteras. Inslaget strider således inte mot kravet på opartiskhet. [3]

    Granskningsnämnden konstaterar att de tre debattörerna i Nyhetspanelen var tillfälliga medverkande som gav uttryck för sina personliga åsikter om Sverigedemokraterna. Deras uttalanden strider inte i sig mot kraven på opartiskhet och saklighet i Sveriges Televisions sändningstillstånd. Det kan diskuteras om inte programledaren intog ett väl okritiskt förhållningssätt till America Vera-Zavalas flera gånger upprepade påståenden om att Sverigedemokraterna ljuger. Granskningsnämnden kan dock inte finna att programledarens sätt att agera under den direktsända diskussionen innebar ett ställningstagande i strid med kravet på opartiskhet. [4]

    Granskningsnämndens praxis vid tillämpning av kravet på opartiskhet i fall där
    allvarlig kritik framförs mot en klart utpekad part innebär att den kritiserade
    parten skall beredas tillfälle att bemöta eller kommentera kritiken, som regel i
    samma program eller inslag. Denna praxis innebär emellertid också att en parts
    vägran att medverka inte hindrar att programmet eller inslaget sänds. Dock bör i
    sådana fall den kritiserade partens uppfattning om möjligt redovisas på något
    annat sätt. Kravet på opartiskhet tillämpas också i princip fullt ut på programledare,
    reportrar och andra som genom sin ställning i programmen kan uppfattas
    som företrädare för programföretaget. Däremot kan detta krav, med hänsyn till
    den vidsträckta yttrandefriheten, ställas betydligt lägre i fråga om intervjuade,
    debattdeltagare och andra s.k. tillfälliga medverkande.

    Målbild



    2009.08.03, originally uploaded by moonhouse.

    Bokstäverna MVG på väggen som en målbild för sitt studerande kan mycket väl fungera. I ett eget projekt för att förbättra ekonomin har jag inhandlat bokstäver, pensel och färg på Panduro Hobby. Eftersom jag ensam knappast kan rubba bruttonationalprodukten särskilt mycket behöver jag er hjälp. Om inte annat kanske Panduro Hobby kan gynnas av det.