Arkiv per månad: augusti 2008

SVT Birka – ny kanal med bara Birka

Dagen efter Bo G Erikssons pensionering är det premiär för SVT Birka, SVT:s nya temakanal för arkeologi på Mälaröar. Kanalen kommer att sändas digitalt, men under jullovet kommer en del av utbudet även att visas i SVT1.

Smakprov på SVT Birkas utbud för förskolebarn:
SVT1 mån 23/12 – tis 24/12 kl 10.15-12.00
SVT1 ons 25/12 – fre 27/12 kl 10.00-12.00

Smakprov på SVT Birkas utbud för barn som börjat skolan:
SVT1 mån 30/12 – fre 3/1 kl 16.45-18.00


SVT är bäst på Birka!

SVT har både en lång tradition och stor erfarenhet av att göra och visa tv-program från utgrävningar. Attitydmätningar visar år efter år att SVT är bäst på arkeologi.

När den digitala utvecklingen nu skapar möjligheter för fler och mer specialiserade kanaler är det ett naturligt steg för oss att starta en temakanal för Birka. SVT Birka ska stärka och komplettera vårt
befintliga barnutbud och står för samma kvalitet och värderingar som vetenskapsprogrammen i SVT1 och SVT2. Kanalen har skapats som ett alternativ till de kommersiella vetenskapskanalerna. Många
arkeologiintresserade tittar idag på olika temakanaler. Och där publiken finns, där ska också SVT finnas.


För arkeologer, delvis av arkeologer

SVT Birka är arkeologernas egen kanal. Nya, högkvalitativa serier varvas med favoriter ur SVT:s enorma arkiv. Och inte bara det:

SVT Birka erbjuder tittarna att medverka och kanske till och med vara med i tv! Via SVT Birkas webbplats kan alla vara med och skapa program som kan visas i direktsändning av SVT Birkas webb-jockey i programmet Skanska.

SVT Birka har dessutom en egen buss som reser Sverige runt och besöker skolor, länsmuséer och sinnesjukhus och spelar in reportage och program till Mobilen. Många gamla små tv-stjärnor kommer att
tändas under bussens resa från Björkö till Västergötland.


Världens bästa benprogram

På förmiddagarna vänder sig kanalen till de mindre arkeologerna. Byggare Bob, Professor Balthazar och Myror i runstenen är några exempel på de program som visas då.

Förmiddagarnas program presenteras av SVT Birkas egna hallåor Akke Arkeolog, Rune Runa, och Birger Björke. Tillsammans med sin tecknade lille maskot Viggo och rymdvarelsen Zverker bor de i en farkost som kan landa var som helst. Kanske i Uppsala, kanske under jorden, kanske i en annan tid. Vart de än kommer tar de sitt uppdrag på största allvar: Att visa världens bästa Birkaprogram!

Se SVT Birkas maskot Viggo här!

Sveriges första animerade hallåor

På eftermiddagarna börjar de större arkeologerna komma hem från utgrävningen och då vänder sig SVT Birka till dem. Förutom de webb-baserade programmen och reportagen från bussen visas gamla succéer som Vetenskapens värld och Nova, varvade med nya serier som Arkiv Ö och Vetenskapens värld – magasin.

Fredagarna går i spänningens tecken och under vinjetten Actionförmiddag visas då direktbilder från utgrävningarna på Björkö i realtid. Eftermiddagarnas program presenteras av två tecknade arkeologer. Genom en röststyrd dator får de liv och SVT Birka kan stolt presentera Sveriges första animerade programpresentatörer: Joppe och Nella!


Så här skaffar du digital-tv

SVT Birka kommer att sändas vardagar 06.30 till 18.00, fyrtio veckor om året. För att se kanalen behöver man tillgång till digital-tv. Det skaffar man via någon av digital-tv-distributörerna: Boxer eller Canal digital. Klicka på länkarna och kontakta distributörerna via deras hemsidor, eller prata med en radio- och tv-handlare.

Har du frågor om SVT Birka är du välkommen att höra av dig till Programupplysningen.

Denna vecka för fem år sedan

Eftersom denna blogg funnits under nuvarande namn i fem år tänkte jag börja med tillbakablickar på vad som hände och vad som har hänt sedan dess. Låt oss gå tillbaka till augustiveckan 2003.

Premiärinlägget handlar om bloggens namn och länkar till en bild från ett skolarbete jag gjorde i lågstadiet 1989 och som låg till grund för bloggens namn. Den kan få tjäna som svar till Deep Editions fråga om bloggnamn.

Webbplatsen Googlism för att få sammanställningar av olika namn och begrepp finns kvar. Listningen av vad David är innehåller dock en del dubbletter. ”david is my name and 23 is an enigma” känns dock intressant med tanke på ett senare inlägg om just 23.

Jag klagade på hur Discovery Channel urartat till att enbart handla om nazister (även om det nog var en del fiskeprogram också). Man får se upp vad man önskar sig, idag hittar man inga program om historia överhuvudtaget och får istället se olika realityserier om bilar och motorcyklar.

I en förhoppning att hitta svenska termer för begrepp i bloggvärlden startades det en wiki för att hitta svenska ord där det annars var engelska som gällde. Förs slog, föga överraskande, aldrig.

Jag blir glad att höra att jag inte är ensam om att tycka Mikael Wiehe är för mycket när radioprogrammet Hej domstol tar upp låten Titanic. Nuförtiden driver Kalle Lind en väl uppdaterad blogg.

Det mest ambitiösa inlägget under den veckan var nog det där jag försökte förklara hur min bild av tals inbördes ordning ser ut. Synestesi har jag senare fått reda på att detta kan inordnas under.

Nästa söndag om perioden 11–17 augusti 2003.

Ingen Östkraft hittad

Boston Globes och Alan Taylors satsning på bildmaterial på webben, The Big Picture, har fått beröm för en enkel och effektiv presentationsform av bra bildmaterial. För en vecka sedan var LHC temat. Det är inte ishockeyklubben från Linköping det handlar om utan acceleratorn large hadron collider som partikelfysiklaboratoriet CERN nu börjat testa.

En amerikansk lärare stämde i våras CERN och andra organisationer bakom LHC av rädsla för de svarta hål som forskarna hoppas skapa i experimenten ska sluka hela jorden. Kanske skulle man se till att snabbt göra de viktigaste av de saker man föresatt sig att göra innan man dör. Kanske skicka ett meddelande trots att hon är upptagen medan man fortfarande har chans?

Experimenten kommer att generera gigantiska mängder data och tas om hand av olika data grids, däribland av svenska SweGrid. Att hantera data var också ursprunget till CERN:s mest kända spinoff, Tim Berners-Lees world wide web.

(Länk till fotoserien om LHC via Airbags Longboard)

Någonstans mellan Dalbyhallen och Fältöversten

Just nu sänder SVT ett sammandrag av OS-invigningen från tidigare idag. Sändningen är en och halv timme så man har fått klippa bort en del, intågandet av de olika trupperna mest kan man anta, och kanske har man fixat missar som bortfallen textremsa. Själv genomled jag nästan alltihopa – visserligen med 1.5x hastighet i stora delar tack vare att jag inte ägnade arbetstid åt att följa SVT:s webbsändning utan såg sändningen med start två timmar efter den startade – och kan konstatera att invigningen inte gör sig på en 25-tums TV-skärm och att Fredrik Önnevall framstår som en skarp analytiker och allmänbildad när han har Bo A Orm som sällskap.

Annars kan ju Önnevall framstå som en intelligent, men lite tafatt, reporter som antingen refererar vad kinesiska medier rapporterar eller intervjuar kineser på gatan som återger en syn som ofta råkar sammanfalla med vad kinesiska medier rapporterar. Inte för att jag avundas hans arbetssituation, både vad gäller utmaningen att bevaka ett land som är stort både till yta och befolkning och framför allt besväret att arbeta sig runt myndigheter.

Kommentarerna till denna invigning, liksom den tidigare mediebevakningen av OS, handlade mycket om Kinas politiska roll och dess roll vad gäller mänskliga rättigheter. Dock bara ensidigt riktat mot Kina och inte mot exempelvis IOK som mycket väl skulle behöva diskuteras vad gäller sin politiska och ekonomiska roll. Samtidigt är det förstås IOK som ytterst handhar medierättigheterna så kanske man inte ska förvänta sig annat än beundran av IOK, Rogge och Samaranch.

Läser man på IOK:s egen webbplats kan man läsa om Pierre de Coubertin:

The title of Honorary President of the Olympic Games was bestowed on him in 1925 until his death in 1937. It was decided that no other President would ever be granted this honour again.

och sedan Juan Antonio Samaranch:

Mr Samaranch’s mandate ended on the 16 July 2001, in Moscow, where he was elected Honorary President for Life.

Frågan om det är någon egentlig skillnad på ”Honorary President of the Olympic Game” och ”Honorary President for Life” infinner sig förstås.

Självklart visade det sig att den TV-tablå jag baserade inspelningen på inte stämde riktigt och jag missade därför själva tändandet av eld

Uppdatering: Bildbonus från SvD. Kanske var det i Visby och inte Peking invigningen hölls.

Dakjelu

För ett par veckor sedan skrev jag om positionering utifrån mobilnäten. Detta är en positionering som inte kräver något mer än den/det som ska positioneras än en vanlig mobiltelefon. Av Gunnar fick jag möjlighet att testa Lociloci som utnyttjar just denna positioneringsinformation från operatörerna för att kunna visa för dina vänner var du befinner dig.

Det är en enkel tjänst. Enkel vad gäller att använda och enkel vad gäller uppbyggnad. En kontaktlista och en karta från Google maps. Den förra visar namn på ställe och avstånd till dina kontakter, den senare visar på kartan var detta är och osäkerheten i positioneringen (beroende på storlek i mobiltelefoniceller).

Det märks tydligt när tjänsten används. Displayen på min mobiltelefon lyser upp ungefär en gång per minut, antagligen för att svara på förfrågan från mobilnätet så att den kan bestämma position. När jag väljer att gömma mig själv så är mobiltelefonen som vanligt igen. Detta lär käka batterier (både för att lysa upp displayen och driva radiokretsen så det känns inte riktigt moget).

Denna tjänst kommer även att erbjudas specialanpassat för Lunarstorm.

En karta av träd

Om Nils Holgerssons resa genom Sverige skulle göras idag hade det då varit relevant att titta på landet från ryggen på en gås? Visst hade man fått se huvuddragen i geografin men hade man förstått hur människor i olika delar hänger ihop?

Kanske skulle det bli som i BBC:s nya serie Britain from Above där man med vad som ser ut att vara hisnande informationsvisualisering får se hur Storbritannien riktigt lever. Trafik i kanaler, på gator och i telefonledningar visas så att det verkligen går att uppfatta mängden.

(via Rasmus Andersson)

The Lynx effect

Under denna regniga och blåsiga kväll har jag sett rapporter på olika håll om problem att nå amerikanska sajter (förhoppningsvis beror det inte på vädret). Detta når förstås inte de som arbetar med support på Internetleverantörerna. När vi är så beroende av utländska servrar, tjänster och nätverk för vår Internetvardag kan man reflektera över hur vår datanätsvardag hade kunnat se ut istället.

Hade Televerket (och andra ledande bolag) fått bestämma hade vi idag suttit med Videotex-tjänster, kanske med tredje generationens Teleguide-terminal som till och med fått färg och högupplöst (säg 800×600 pixlar) grafik. Precis som idag hade man kunnat beställa tågbiljetter (frågan är om det inte hade varit enklare än det är på webben), skicka meddelanden till andra personer, läsa nyheter och söka telefonnummer till personer.

Med tanke på att systemet byggts av Televerket har man redan från börjat löst betalningsströmmar. Man betalar för såväl uppkoppling mot systemet som för tjänster (antingen per period, som mikrobetalning eller utnyttjad tid – eller varför inte alla tre?). Inget strul med kreditkort eller uppkopplingar mot banker, allt kommer på teleräkningen. Likaså inga problem att få tillförlitliga läsarsiffror (även om de förstås inte varit lika viktiga när man ändå får betalt för visning av nyhetssida). Genom att betala en liten avgift för varje skickat meddelande (man vill ju inte helt konkurrera ut telefax) så finns det inte heller någon spam, såvida man inte räknar all adresserad reklam man får från postorderfirmor i Borås och andra som värderat dig tillräckligt högt för att lägga en femtioöring för att nå dig med sina budskap.

I varje annan aspekt skulle systemet vara sämre än det vi har nu.

  • Inlåsning till Sverige (visserligen möjlighet att koppla upp mot varje annat lands egna nätverk men då mot en högre avgift)
  • Få förunnat att skapa material och tjänster (visst din fotbollsförening kan få ha en anslagstavla men vill du ha något mer avancerat handlar det om att betala och att inte konkurrera med Televerket eller någon av deras utvalda partners). Ingen Amazon, ingen Google.
  • Föregående punkt innebär också att innovationen försvinner. Varför bemöda sig om att utvecklas när man redan har monopol? Långsamt innan tekniska landvinningar tas in i systemet, nyskapande tjänster finns det ingen som skapar och kreativa uttrycksformer finns det ingen ekonomi för.
  • Dyrt. Visst är det trevligt med fungerande betalningsmodeller men användarna tycker säkert att gratis är godare.
  • Med ett så urbota trist system finns det nog inga användare

Man kan förstås undra om det ändå inte skulle finnas användare. Någonstans skulle det dyka upp en killer application. Frågan är vad, hur och när men den skulle nog dyka upp till slut och troligtvis skulle det handla om social kommunikation. Minitel slog ju i Frankrike mycket tack vare möjligheten att kunna chatta med andra användare. Samtidigt innebar Minitel att Frankrike blev senare i Internetutvecklingen – anledningarna till att börja använda Internet var inte lika starka när många av funktionerna redan fanns i en apparat i hemmet. Tekniska språng blir ibland enklare när man inte behöver investera pengar och kunskap i mellansteget. Å andra sidan bygger den mesta utvecklingen på iterativa steg, elnät och stamnät för telekommunikation måste finnas innan mobiltelefoni kan byggas ut (även om man snart skulle kunna bygga det som ett meshnät försörjd av solceller och vindkraftverk).

Telefoner, operahus och favoritmelodier

Det är söndag kväll i augusti 2008 och Kanal 9 visar just nu Time Team med Tony Robinson. För fem år sedan fanns inte Kanal 9 och på den tiden kunde man se programmet på Discovery Channel. Det var på den tiden man fortfarande kunde se program som handlade om historia (företrädesvis om nazister), rättsvetenskap och ibland till och med om naturvetenskap eller teknik på Discovery Channel. Inlägget om Discovery Channels förkärlek för nazister var ett av de första inläggen på denna blogg och skrevs på dagen för fem år sedan. Inlägget om Tony Robinson kom några veckor senare.

Under tiden sedan dess harmängden inlägg om Discovery Channel undan för undan avtagit och det senaste kom för tre och ett halvt år sedan. Intresset har avtagit i takt med att programmen gått åt realityhållet. Dumburken blir hela tiden dummare. Å andra sidan kan man se samma fenomen i populärvetenskapliga tidskrifter som Illustrerad Vetenskap. Jag har de allra första årgångarna hemma och det är tydligt att nivån är högre där än vad den är idag. Mer populär än vetenskaplig så att säga.

Det här inlägget har urartat på samma sätt som många av mina inlägg under de senaste fem åren. Ofta utgår inläggen från sammanträffanden (som serendipitet som Erik Stattin bloggat en del om under sin New York-resa eller för att det faktiskt finns kausalitet) och ofta brukar jag under tiden jag skriver hamna i en riktning ämnesmässigt som jag inte räknat med när jag börjat skriva.

Det allra första inlägget skrevs för fem år och en dag sedan och förklarar namnvalet. (De tidigare inläggen är importerade från andra nätdagböcker och följer inte bloggformen.)

Twist and shout

Jag har tidigare tagit upp språket Context Free Design Grammar som enkelt låter dig göra fantastiska konstverk utifrån enkla regler. Tack vare Aza Raskin, som beskriver sitt arbete på sin blogg (bland annat i en screencast), kan man nu med enbart sin (moderna) webbläsare använda CFDG med ContextFree.js. Eftersom det använder sig av Canvas fungerar det bara i nyare webbläsare som Firefox 3, Safari och Opera (men inte Internet Explorer). Man kan testa det på Algorithm Ink där man kan skriva egna regler och spara men även bläddra bland andras verk i ett galleri.

Den kod jag nämnde i mitt första, nu tre år gamla, inlägg behövde jag modifiera lite för att inte övre halvan skulle ritas ovanför skärmen. Koden blev nu istället:

startshape E

rule E {
MEST {size 0.3}
}

rule MEST {
SQUARE {}
MEST {size 0.9 y .4 x .4 rotate 20 brightness 0.1}
}

En mer förfinad version av denna figur syns i bilden ovan och jag har också laddat upp denna på Algorithm Ink.

Detta är ett bra exempel på hur allt mer saker förflyttas in i webbläsaren. Till skillnad mot Active-X-kontroller och Flash-objekt så sker det nu istället på ett mer öppet sätt vilket är till gagn för alla. Dels för att man inte är beroende av en viss tillverkare och att kreativiteten bland utvecklare kan bli större. I dagarna har också inbyggt stöd för de öppna ljudstandarderna Ogg Vorbis och Ogg Theora i kommande versioner av Firefox presenterats. Det är tänkt att de användas med de nya video- och audio-taggarna i HTML 5 (som ursprungligen föreslogs av Opera).

via Daring Fireball,
via Brother

Redax Redux

I don’t really like people tinkering with my copy for the sake of tinkering. I do not enjoy the suggestion that you have a better ear or eye for how I want my words to read than I do.

And worst of all. Dumbest, deafest, shittest of all, you have removed the unstressed ‘a’ so that the stress that should have fallen on ”nosh” is lost, and my piece ends on an unstressed syllable. When you’re winding up a piece of prose, metre is crucial. Can’t you hear? Can’t you hear that it is wrong?

Giles Coren’s letter to Times subs

If you could only see the state of some of the raw copy we have to knock into shape. It’s badly structured, poorly spelt, appallingly punctuated, lazily researched. We’re not saying your writing falls into that category – on the contrary, your journalism is highly accomplished. Never having worked on your copy, we can only take your word for it that it is beyond improvement in its pre-published state.

Sunday Times subeditors reply to Giles Coren