Det gör att det kommer att behövas nya digitalboxar för att ta del av hela kanalutbudet i marknätet. Så ett tag till kanske man får nöja sig med att se Colbert och Stewart på nätet…
Man ska ägna sig åt företagets kärnverksamhet under
arbetstid
som i nästa andetag pratar om extern bandbreddskapacitet när frågan om anställda får se videoklipp på företagets egen webbplats. Så om det var anställdas tid eller företagets bandbredd som var den springande punkten får man inte reda på.
Bland alla de klipp på Youtube som de anställda på SEB inte får se finns (som tidigare nämnts) en hel del klipp från Varan-TV.
Två av medlemmarna i Varanteatern kan man se i SEB:s nya reklamfilm från Storåkers (produktion St Paul) där Anders Andersson och David Wiberg spelar rollerna Ola och Filip.
David och Anders tillsammans med Jonas Sykfont såg jag i teaterföreställningen Svensk tenn för några veckor sedan. Med de ihopvikta A3-arken med utskuret äpple som enkel rekvisita för att illustrera Claesson Koivisto Runes arbetsredskap så lyckades de pricka in MacBook Air trots att pjäsens premiär föregick datorns med ett par veckor.
Nummer fyra ut kom från Pronto Communication som arbetar med word-of-mouth-marknadsföring (och även försäljning av bröd och manga). För Cancerfonden tog de fram idén om en Facebook-tillämpning för att förmå användare att bidra till fondens kampanj mot bröstcancer, Rosa bandet, och att öka kunskaperna om bröstcancer. Målen var lågt ställda: 3000 användare med tillämpningen installerad.
Tillämpningen lade till en bannerliknande ruta i användarens profil (och i vännernas nyhetsström) som meddelade dels om hur mycket pengar personen stött kampanjen med samt hur många personer han eller hon bjudit in till Facebooktillämpningen.
På tillämpningens egen sida fanns det två topplistor: en med de som bidragit mest ekonomiskt och de som bjudit in flest vänner. I den förra listan var det enbart män och i den andra listan enbart kvinnor. Kanske säger det något om mäns vilja att synas och kvinnors förmåga att nätverka–i varje fall antydde Sundqvist det. (Jag följer mönstret genom att ha stött kampanjen med tresiffrigt antal kronor men inte bjudit in en enda vän. I mitt fall handlar det mer om att stödja något som ligger mig nära med tanke på att flera kvinnor i min släkt drabbats hårt av elakartad bröstcancer som i något enstaka fall inte lett till döden.)
Målet på 3000 installationer slogs med besked: vid kampanjperiodens slut kunde man räkna in till 552 400 installationer men bara 500 140 kronor i direkta bidrag. Pronto gjorde ingen marknadsföring av Facebooktillämpningen utan det spreds enbart genom att Prontos anställda installerade den själva varpå deras vänner i sin tur gjorde likadant efter att ha sett den.
Cancerfonden var själv inte så tända på idén så Pronto var tvungna att övertala dem att gå med på det. Vilket kanske var tur eftersom Facebook med största sannolikhet nått sin kulmen i popularitet och man inte skulle nå samma framgång i höst igen.
Samtidigt kan man skönja en annan orsak till Prontos ovilja att göra det igen 2008. Sundqvist antyder en strävan att arbeta med det som är är inne (helst innan det blivit riktigt inne). Att det är ett egetvärde i sig när man jobbar med att skapa buzz.
Jag förstår inte riktigt varför det skulle utesluta Facebook i sig. Man skulle ju kunna skapa en KFIB (klubb för inbördes beundran) inne i Facebook även när Facebook i sig är etablerat.
På frågan om varför kampanjen inte drog in mer än ungefär en krona per installation så pekade han på teleoperatörernas avgifter som tas ut även för detta välgörande ändamål.
Detta är ju ingen ny företeelse. Tele2 har tidigare kunnat tjäna enkla poäng på att efterskänka sin del av telefonavgifterna när deras kunder ringt in bidrag till stödgalor medan kunder till de andra operatörerna glatt tagit ut sin del när deras kunder ringt.
Kanske borde det vara dags att instifta telefonnummer (både för att ringa och SMS:a) där operatörerna inte tar ut samtrafiks- eller andra avgifter och som endast får användas av organisationer som står under Stiftelsen för insamlingskontrolls vakande ögon. 90-serien är ju sedan länge reservat för servicenummer (larmnummer samt fd. telemonopolets servicenummer) så man skulle ju kunna använda den även för detta.
Peter Arvai, Mobispine
Näste man ut var Peter Arvai1 från Mobispine. Jag måste erkänna att jag hittills inte fått för mig att installera Mobispines J2ME-app efter att jag bytt 3-telefon för ett par månader sedan. Även om jag välkomnade att Mobispine blev öppnare i och med att de tillät läsning av RSS-flöden i tillägg till affärspartnernas tillämpningar så blev jag inte riktigt fångad av möjligheten att läsa bloggar där. Jag läste ett tag bloggar i Google Reader i Opera Mini i min Nokia 6280 men det var lite för jobbigt för att göra annat än när man satt uttråkad på ett tåg. Google Reader i iPhonen är bättre men allra helst skulle jag vilja ha ett särskilt program i iPhonen som synkade och hade ett ännu bättre gränssnitt.
Tillbaka till Mobispine och Facebook. Idén att koppla ihop Mobispine-användare i Facebook för att låta dem dela med sig av nyheter de funnit intressanta väcktes för ungefär ett år sedan. Användarna skulle även kunna se sina vänners statusmeddelanden och skriva sitt eget.
Till skillnad mot andra tjänster de integrerat med stötte man tidigt på patrull. Även om Facebook var ganska tidiga med att öppna sitt API så är de inte särskilt öppna i sitt API och förhoppningen om att kunna koppla sin Facebook-profil till mobiltillämpningen grusades eftersom det inte gick att ordna inloggning i mobilen. Istället sker kopplingen istället på ett krångligare sätt.
Man får lägga till Facebooktillämpningen i Facebook först och sedan ladda hem Mobispines tillämpning till mobilen.
Facebooks tendens till ändra i sina API-er medför också en merkostnad i form av extra underhåll av Mobispines klient. Detta går ju emot den grundläggande filosofin när det gäller API-er–att när man väl släppt ett API ska man aldrig sluta stödja det och vara bakåtkompatibel så långt det bara går. I de fall man ändå måste sluta stödja ett API ska flaggdagen läggas så långt framåt att det finns gott om möjlighet för alla inblandade att uppgradera sina tillämpningar. Facebooks agerande i detta väcker en viktig fråga om hur avancerade Facebooktillämpningar man vågar bygga. Kanske skulle man kunna göra en bättre tillämpning som stödjer fler funktioner i Facebook men vågar man ta merarbetet vid en API-förändring?
David Haddad, Spontu
Den sjätte talaren var David Haddad som arbetar med Spontu. Han var ganska hemlighetsfull om vad Spontu egentligen var. Webbplatsen talar om en presence-tjänst i mobilen som knyter ihop kontakter i olika IM-tjänster och visar vilka som är i närheten. (Han talade tydligen även på Hubbub 07 i november, vilket Citizen Media Watch och Disruptive skrev om).
Istället för att prata om sin tjänst valde han att tala om strategier för att få kapital till sin utveckling av Facebook-tillämpningar.
När Facebook släppte sitt API öppet så annonserades även en rad speciella Facebook-fonder (FBFund, Quickstart Fund, App Factory, Altura 1) som skulle satsa särskilt kapital på utvecklare av Facebook-tillämpningar. Så vitt Haddad har kunnat avgöra har ingen av de verkligen betalat ut några pengar. Vissa av dem har visserligen investerat i företag bakom Facebook-tillämpningar men det har inte varit genom dessa speciella fonder. Företag och tillämpningar som fått stöd är iFamily (släktträdstillämpning likt Kindo eller Geni), SocialMedia (Slide-liknande tillämpning), Courses (en tillämpning som skapades efter att Facebook tagit bort motsvarande funktion i en strävan att bli mindre universitetsanknutna), Causes.
Hur tjänar man pengar (eller i alla fall täcker sina utgifter) på sin Facebookapplikation?
Antingen Adsense-annonser, låta användare svara på undersökningar som man sedan säljer till företag eller få betalt för installationer av program/tillämpningar (CP-Install).
Haddad gillar sponsorskap och drog exemplet med Samsung som sponsrade Superpoke och tillät användarna att kasta HDTV-apparater på varandra.
Ett annat sätt är att använda Facebook-tillämpningen till att locka användare som sedan kommer till en egen webbplats där man har annonser.
Pga. tidsbrist så hoppades Haddads sista del över. Han gavs dock tid att dra en liknelse vad gäller widgets:
Karamellkungen har en godiswidget installerad i din närmaste ICA-butik.
Som vi (några av besökarna) konstaterade efteråt så är skillnad mellan Karamellkungen och de flesta widgets idag att ICA står för betalningshanteringen från kunden medan webbens widgets får hantera betalningen själva. Kanske finns det en möjlighet för Facebook (eller var nu widgeten är placerad) att hantera mikrobetalningar till widgetskaparen.
När jag tjuvlyssnade på en diskussion med David efteråt fick jag reda på varför han intresserat sig för Facebook. I arbetet med Spontu så kommer man inte ända fram direkt utan måste arbeta i iterationer där den första kanske blir en Facebook-app.
Uppdatering 21 mars: Har lagt till Björn Falkeviks inspelning av talen.
1 Peter har privat även utvecklat Omvård.se som i viss mån är konkurrent till Reco.se som jag jobbar med till vardags, även om Omvård.se är betydligt mer specialiserad.
Attending or hosting a Facebook Developer Garage is an opportunity for a deep dive into Facebook Platform: it is a forum to share ideas with local developers, look for partners on your latest project, see and participate in Facebook App demonstrations, seek technical support, or just network and socialize with other developers interested in the Facebook Platform. or viral growth, tricks for testing your app, metrics for success, ninja code tricks…the usual.
Evenemanget i Stockholm igår, Facebook Garage (FBG) Stockholm, hade inte med ordet developer i namnet (men väl i loggan) och inriktningen var mer affärsinriktad och kändes väl aningen avlägsen från ett instängt garage.
Uppdatering 20/3: Har lagt till videorna som Björn Falkevik tog (samtidigt som han strömmade allt direkt över nätet).
Jonas Nyvang, Myspace
Den första talaren hade inga anknytningar till Facebook utan kom istället från Myspace. Här hade man kunnat vänta sig ett brandtal för varför man ska utveckla för Myspace istället för Facebook–eller? Nja, det man bär med sig efteråt är ett långt videoklipp som inte sade något nytt alls om Myspace och meningen
Increased functionality, more fun but dont spam our users!
Om rädslan för att tredjepartstillämpningar ska spamma användarna är större än att de ska tillföra nytta för användarna och öka intresset för Myspace kan man undra om Myspaces engagemang i Open Social verkligen är genuint. Uppenbarligen är det si och så med det lokalt hos Myspace i Norden i alla fall.
Vad hade övertygat mig? Att peka på att Myspace fortfarande har starkast fäste när det gäller musiker och deras fans. Helt klart något man kan bygga intressanta och givande saker.
Den andra talaren med ett förflutet i datorbaserade satsningar för internationellt ungdomsutbyte i olika former under de senaste femton åren talade om företags inställning till sociala medier. Hur de från okunnighet till avsmak och senare avvaktande nu försöker ge sig in denna värld.
Facebook har lärt svenskarna vad ett socialt nätverk är. Att skriva in riktiga namn istället för nicknames och lägga upp bild på sig själv gör sociala medier mer förståeligt för de som tidigare varit utanför. Myspace är alldeles för punkigt.
Om man som företag vill närma sig sociala medier måste man vara beredd på att saker och ting kan gå ett annat håll än man planerat och se till att kunna göra in-flight corrections.
Så varför ge sig på Facebook?
Go fishing where the fish is.
Just detta återkommer flera talare till under kvällen. Det anknyts aldrig till några hårda fakta om hur många fiskarna är och än mindre till vilka de är. Och som Andie senare påpekade så har ju ordet fisk negativa konnotationer inom bl.a. pokervärlden. Ska man som företag bygga upp en relation till sina kunder (om det så är på nätet eller på andra sätt) så kanske man lyckas bättre om man verkligen ser dem.
Annika Lidne
Nästa talare var en frisk fläkt mest beroende på att hon tog upp saker jag själv känner och som ännu inte blivit uttjatade. Facebook har haft sina skandaler den senaste månaderna med Facebook Beacon, avstängning av konton efter 5000 vänner eller avstängningar av konton pga. andra skäl men andra problem är större.
Facebook är i grunden en webbplats för klassfoton. När man väl letat upp alla från förr man kan tänkas känna finns det helt enkelt inte så mycket kvar att göra. Varför ska man ägna tid åt att ladda upp filmer och videor när inlåsningen i Facebook gör att man inte kan använda dem för annat bruk på nätet?
En av de mer självklara användningsområdena på nätet, diskussionsforumen (som ju under historiens gång manifesterat sig i form av bland annat nyhetsgrupper (Usenet), KOM-system, e-postlistor, IRC, webbforum och Jaiku) fungerar inte på Facebook. Varför? Jo, gruppfunktionen notifierar aldrig medlemmarna om när ett nytt meddelande kommer så istället för att enkelt meddelas i den centrala nyhetsströmmen så måste man manuellt gå igenom sina grupper och se om någonting hänt. (Man behöver i och för sig endast gå igenom de som ändrats på något sätt men det är fortfarande en rad steg för mycket.)
I backchanneln för evenemanget så uppkom diskussionen om vad som verkligen fungerar på Facebook: Events och statusmeddelanden. Events utnyttjar verkligen informationen om vilka mina vänner är. Jag håller också med om att statusmeddelanden är fängslande (och har tyckt det länge) men det Facebook har som fördel är att människorna finns där, funktionen är inte så bra. Man kan inte kommentera ett särskilt statusmeddelande utan får istället skriva i personens wall eller skicka ett personligt meddelande till denne. Här fungerar Jaiku mycket bättre.
Som en sista punkt tog Lidne upp vad Facebook har emot sig kommersiellt: när man använder sig av ett socialt nätverk så är man inte i ett sökbeteende och är därför inte i närheten av lika mottaglig för annonsering som när man använder en sökmotor för att leta efter något. Visst erbjuder sociala nätverk möjligheter till att nå ytterst snäva målgrupper men man kämpar trots det i motvind om man vill locka till köp. (Och de svenska annonser man får se är mer skrattretande än något annat.)
It’s tempting to invest in distributed Internet application. But it’s darwinistic. In normal business you can alleviate insufficient products with marketing, but not here. You must know your target group immeaditely.
Investing venture capitalists is a lot of intellectualized gut feeling.
I think the old people understand the real essence of it [social media]. Growth will go down since there are people there now that doesn’t are in to it but just checking it out.
Everything will be social media in the future. We can’t separate social media from what isn’t social media. More companies in Sweden blogs. Blogging is no longer the devil but something useful. They react and act on social media.
Today I made peace with an editor in chief on Dagens Media.
The digital life and the analogue life is merging. It’s no use to talk about digital life vs. IRL. IRL is both.
Social media is a part of many peoples daily lives.
Around the corner: vlogging (people are not word people), more social than media, the lifestream (we have to have it to know the person), everything has to be tagged (not by the author but by the reader/consumer), geotagging (we have what and when, next is where. Raced to Stockholm with Björn Falkevik. I won because he was at the wrong place).
Digital Immigrants vs. Digital Natives
We all remember a life without computers and remember the first time we used the Internet. People now in the adolescene are digital natives.
My people have moved on from Facebook to Jaiku. We are nomads, we are moving. The nomads aren’t necessarily the early adopters.
If I find a new app or service I am fascinated in how it’s done. If my seven-year old son find a new app he just asks ‘what does it do?’.
Next: the virtual world. We need a spatial reality. It is not Second life. It must be easy to use, have an open API, possible to import and export and have mobile phone integration and be possible to grow old but not become bored.
You make a digital home in the virtual world where you settle.
Second life is too complicated. The virtual world should be easy to use to anyone used to computer games.
Who you think will give you money: FBFund, Quickstart Fund, App Factory, Altura 1.
They are looking for small teams and loan money and expects discount on shares in return.
Haven’t found an example where they actually have invested.
Why they probably won’t give it to you: Their model doesn’t scale, no major exits.
So who has raised money so far? (By direct investments, not in any of the above mentioned funds) iFamily (Geni/Kindo-like), SocialMedia (application factory like Slide), Courses (re-implemented a removed Facebook functionality), Causes.
Making money
AdSense, CPM, Surveys, CP-Install
Like sponsorships: Superpoke had a collaboration with Samsung Electronics to promote their products. Could throw HDTVs at each other. Zombies had a sweep-stake collaboration with Resident Evil movie franchise.
Cities I’ve visited was developed by Tripadvisor that is a standalone site. They monetize in a indirect way by promoting their own site in the app and the sell advertising on their own site.
Company/Feature
[didn’t get to it]
Karamellkungen (Candy king) is a widget company in a sense.
Peter Arvai
Mobispine, a news reader for the mobile phone.
The Mobispine Facebook app.
Idea
If I can connect to my friends via Facebook and have news in my cell phone we can have something called social news.
Let users share news. Recommend news in the cell phone to your friends (and read what your friends had recommended).
Get friends status updates and create their own.
Wanted to have Facebook login form in mobile app like we have with other services. But we had to get the user to add the Mobispine Facebook app first in Facebook. A limitation of walled garden. Not very good for external applications.
Facebook opened up their API early on but it isn’t so open.
They change their API constantly so we must change our code. Maintenance costs. Open social seems to be better.
It’s hard to make useful applications.
Google Maps is his favorite mobile application (except Mobispine).
Pronto, word-of-mouth marketing agency (and also bread delivery, Änglabröd, and comic store, Tokyo stop)
Cancerfonden is one of the clients. Worked with the breast cancer campaign Rosa bandet. To raise money online and increase brand awareness. Created an Facebook application.
A small banner on the personal profile telling that he added the application but not invited any friends or contributed any money.
Two toplists: most given money (only men on the top list), most invited people (only women on the top list)
Had a goal of 3000 installed applications. Reached 552400 in November. Didn’t make any marketing activities around the application. The employees on the agency just added their friends. Raised 500 140 kronor.
Cancerfonden were reluctant about the campaign, Pronto had to persuade them to go on this.
We will not reach the same goals in October 2008 since Facebook has reached it’s peak.
Questions:
You depend on the users and their activities. In many campaigns the users put much effort to create a success. How can you reward them?
If we reward them they are more likely to help us again next year. In this application we helped the users to look like responsible citizens.
Could you have achieved the same results with a commercial client
No, it’s hard to fundraise money to commerical companies.
