När man ska sammanfatta något som det här vet jag inte riktigt hur man ska dela upp det. Antingen kan man göra det per person eller tematiskt. Hur man än gör finns det risk att missa något så jag försöker med både och (även om det är samlat under olika personnamn). Samt förhoppningsvis komma med någon mer iakttagelse att det var mycket iPhone (både i presentationerna och bland publiken) samt mycket män (bara män i och av presentationerna).
Henrik Torstensson
(Livebloggande här)
Det här anförandet kände jag igen från Connection 07 och jag letade febrilt en stund på Kals blogginlägg därifrån för att hitta något konkret. För det hade varit intressant att jämföra och se skillnaderna i synen på framtiden nu jämfört med för dryga sju månader sedan.
Under den tiden har Facebook ploppat upp även bland icke-studenter. Än färre talar om Second Life (och jag kan här och nu avslöja att jag aldrig provat Second Life).
Punkten om riktad annonsering (som jag tycker är mycket intressant) kom upp igen. Nära förestående är Facebooks riktade annonsering utifrån profilinformation. Myspace har redan gjort det.
När det blev teknikpunkten var det som i nästan alla presentationer oavsett talare (som inte själv ligger tekniken nära): Moores lag, några exempel. En mer konkret iakttagelse är hur filmuppspelningen över nätet blivit bättre på kort tid. Där handlar det inte bara om förbättring rent hårdvarumässigt (med ökad bandbredd och processkraft för avkodning) utan även algoritmmässigt i filmavkodningen. Därigenom kan man skapa en betydligt rikare videoupplevelse, något lab:kloud9 tog upp vad gäller ATG:s reklamfilm.
När det gäller biten om social publicering kändes det som så ofta i dessa sammanhang lite fattigt om vad drivkraften för människor att dela med sig verkligen är samt hur formerna för dessa förhåller sig till kreativiteten. Det är förstås inte Henriks fel utan något vi alla inom den här sfären har svårt att förhålla sig till (och frågan är om den kunskapen finns någonstans).
Johan Ragnevad, Incode
(Livebloggande här)
Mobilt Internet. Går det att säga något om det och ta en historisk utblick utan att ägna sig åt WAP-bashning?
Jag kan hålla med om att WAP är en parentes i den historien. Det fanns begränsad bandbredd så det krävdes att hitta på något för att komma runt det och skärmarna är små (och var ännu mindre än nu) och krävde ett annorlunda tänkande vad gäller innehåll och navigering (men tittar man på hur det är nu har man närmat sig den vanliga webben med skrollande och vanliga länkar). Sedan var det förstås en produkt som mynnade ur telekomindustrin och därmed led av kommittéarbete, trångsynthet och protektionism.
Hur som helst är det nu istället de vanliga Internetaktörerna som är drivande och tur är det. Det är inget fel på telekomindustrins visioner men någonstans på vägen mellan en framtidsvision och det dagliga utförandet brukar det brista. Det går från att vara på tok för dyrt och tekniskt komplicerat till att vara ålderdomligt och inadvekvat. Den mer snabbrörliga webbranschen lever på gott och ont mer i nuet och därmed också närmare marknadens behov.
Så till den centrala frågan: Vad ska operatörerna göra? Som jag ser det tvingas de retirera till en position där de i stort sett levererar bandbredd och där man inte får betalt per tjänst (som i kartvisning, musiknedladdning) och ej heller för trafik. De priser man kommer att kunna ta ut för bandbredden kommer dessutom att sjunka (om än inte så markant med tanke på vad man får betala för fasta uppkopplingar).
Istället gäller det att hitta andra sätt att tjäna pengar. Jag tror, liksom Ragnevad, att ett sätt är att erbjuda API-er vad gäller betalning. Nu (men en himla massa år efter Japan och Finland) kan man säga att SMS-betalning fungerar i Sverige. Det är lätt att bygga tjänster som använder det, folk vet att det går att använda och används också. (Under de senaste veckorna har jag åkt på SMS-biljett i såväl Östergötland som Stockholm.)
Även om SMS-betalningar fungerar nu är det inte helt enkelt att föra över det till den mobila webben (som inte innefattar att man skickar ett SMS). Dels är den tekniska lösningen inte lika enkel och dels är den inte lika självklar för användaren. När jag var Vodafone-abonnent var jag livrädd varje gång jag var inne på deras Live-portal. Jag var rädd att telefonens inbyggda browser skulle få för sig att jag tryckt på en av länkarna som innebar att jag köpte en tjänst. Det är alltså ett tekniskt och pedagogiskt problem att lösa.
Vad gäller annonsering i mobilen är jag fortfarande lite tveksam, åtminstone vad gäller bannerannonser. De fungerar sådär på vanliga webben. Varför skulle de fungera bättre på en skärm som är en bråkdel så stor?
Därmed finns det mycket att tjäna på annonsering utifrån sökningar (som Stefan Waldeck tog upp) och då speciellt om man kan få in en geografisk komponent.
Stefan Waldeck
(Livebloggande här)
Detta anförande flyter in i Ragnevads (se ovan). Waldeck jobbar för Yahoo som ju närmat sig det mobila Internet närmare än vad Google och Microsoft gjort hittills. Med Yahoo Go! har man tydligare knutit ihop sina egna tjänster med mobilen.
Yahoo har väl känts väldigt diversifierat och ofokuserat de senaste åren och det spiller över på min bild även av detta. I ivern att bygga sig en plattform (och då främst för annonsvisning) på mobiltelefonerna skapar man en monolit som ska finnas till för allt. Det är ett utanpåverk men som ska kännas som ett grafiskt skal för mobiltelefonens system.
Jag undrar om det inte är lämpligare att knyta an till olika användningsområden. Tar jag en bild på en lustig löpsedel och vill dela med mig av den gör jag det på Flickr. Vill jag hitta närmsta restaurang är det en helt annan sak. Bilduppladdningen hör ihop med telefonens kamerafunktion, restaurangsökningen möjligtvis med telefonens GPS-mottagare.
Sedan blir jag lite undrande till bilden av den långa svansen.
75 procent av sökningarna kommer från 300 ord på mobilen. Det tar så lång tid att skriva att man inte skriver så många sökord.
följt av »men på webben finns det en så lång svans att man kan se sökningar som ‘kaninhuvud kalmar’«. Här försöker han antagligen tala om att fördelningen av den långa svansen är totalt annorlunda på mobil jämfört med vanlig webb men får till något som låter som att den mobila inte har någon svans eftersom 75 procent utgörs av 300 olika ord. Men de resterande 25 procenten då? Snarare är det väl så att början på den mobila svansen är riktigt fet.
Joakim Jardenberg
(Livebloggande här)
Min åttiotvååriga morfar läser NST. Trots att den inte är särskilt bra och att den är alltför Ängelholmscentrerad. På nätet läser han NT. Inte för att han någonsin bott i Norrköping med omnejd utan för att min familj tidigare bodde i Valdemarsvik. Trots att ingen av oss bor kvar där brukar han läsa om vad som händer där. Kanske säger det något om hur hårt sådana vanor sätter sig.
Helsingborgs Dagblad har de senaste åren varit ett föredöme som svensk nätpublikation och jag tror det kan komma mycket spännande från Jardenberg & Co på Mindpark.
Det stora budskapet jag fick ut var: det gäller att bredda sig. Närmare bestämt: bredda sig för att behålla räckvidden lokalt.
Jag tror på det. De lokala mediehusen har dessutom något de stora Stockholmsbaserade inte har, koll på den lokala marknaden. Det märks rätt tydligt om något är genuint lokalt eller en riksprodukt med påsmetad lokal färg. I söndags när jag promenerade längs Drottninggatan i Norrköping fick jag se en reklamaffisch för Media Markt med herr Antoine i träningsoverall men där texten anspelade på Louis De Geer. Visst, det var lokal färg men det kändes ändå bara som några ord man bytte ut från en tidigare lansering i en annan stad.
Apropå Norrköpings Tidningar och material med fejkad lokal avsändare såg jag idag att NT skulle vara på väg att ta över TT Spektras produktion av färdiga in- och utrikessidor. Något jag först kom i kontakt med under mina veckor på Norrköpings andra tidning, Folkbladet. In- och utrikesbevakningen känns tunn i de flesta landsortstidningar som det är och är den till och med helt färdiglayoutad så känns den som ett alibi. (Även om det inte är någon större skillnad i sak eftersom det ändå skulle varit samma TT-telegram bara att den redigerats på den egna redaktionen.)
Jardenberg inleder med att spela upp Göran Persson och avslutar med att spela upp NWT:s Lars Ander. (En annan Lars Ander var min samhällslärare på gymnasiet–händelsevis samma skola som Göran Persson gått på). De har det gemensamt att de först nyligen anammat nätet. Den förste som brukare och den andre som producent.
Man kan fundera på vad skulle kunna tjäna på att kliva in sent. I Anders fall är det förstås att slippa arbeta i uppförsbacke i över tio år, i Perssons fall mer oklart.
Nu är frågan om min morfar kan övergå till att läsa sina egna lokalnyheter även på nätet och om det är i HD:s intresse?
John Hargelid
(Livebloggande här)
För några månader sedan var jag på after work-aktivitet med gamla kursare. Någonstans tappade jag räkningen över hur många gamla kursare som egentligen jobbade på DICE. Det har gått lång tid sedan man kunde läsa om det lilla företagets strävanden i DMz. Nu är man ett stort företag inom det ännu större EA.
Riktigt vad Hargelid ville ha sagt vet jag inte. Det kan skalas ner till det här:
- Det finns reklamtavlor i datorspel
- Man kan ladda upp videor på spelsekvenser på nätet
- Dessa spelsekvenser kan man se på en webbsida med Facebook- och del.icio.us-länkar
Min starkaste undran är dock om man inte kan klicka sig förbi långa videosekvenser i spel. Men om nu bara en av åhörarna får för sig att köpa Skate så kanske det var värt det?
Mattias Östmar
(Livebloggande här)
Jag har tidigare på avstånd hört Östmar tala om hur man klassificerar bloggare utifrån deras bloggtexter.
Det skulle vara mycket intressant att se ett sådant system i aktion. Dels för att jag är intresserad av olika former av textanalys samt av att kategorisera olika typer av information, även bloggare.
Jag slås återigen av att man nu inte längre kan ha fullständig koll på vad som sägs om en sak. Även om omvärldsbevakningstjänsterna vet om att bloggarna finns och kanske till och med tagit hjälp för att samla in material behövs det ett helt annan angreppssätt för att hantera det.
Johan Ronnestam
(Livebloggande här)
Ärligt talat var jag alltför trött för att kunna ge några insiktsfulla reflektioner. Min trötthet kombinerad av föredömligt kortfattade och bra illustrerade slides kan ha gett mig en falsk känsla av att det sades mycket smart. För så här efteråt minns jag bara en massa spekulationer om hur olika varumärken skulle växa fram i TV-apparater, mobiler och bilar.
När det gäller bilar kommer jag att tänka på Leif Claessons egenhändigt ihopknåpade bilunderhållningssystem.
