Redan den andra september i år skrev jag om flygplanet Dash 8 Q400 och undrade om man verkligen vågar åka med flygplanet.
En vecka senare drabbas ett av SAS’ plan av samma typ av ett nytt sorts fel: landningsstället viker sig. Bara några dagar senare inträffar en ny olycka med landningsstället på ett Q400 igen och man slutar flyga med flygplanstypen för en tid.
När man då börjat flyga med flygplanen igen efter att ha åtgärdat rostiga delar på landningsställen så händer det igen. Idag vek sig landningsstället på ett av SAS’ Dash 8 Q400 vid landning i Danmark.
Min ursprungliga fråga kvarstår: vill man flyga med Q400, och man kan tillägga: vill man flyga med SAS över huvud taget?
För drygt ett år sedan skrev jag om gratistidningen City i samband med premiären i Göteborg och Skåne. Jag anmärkte då på att kollen på geografin inte var något vidare.
Det håller i sig. Så här såg det ut vid tunnelbanestationen Midsommarkransen för någon månad sedan:
Mitt intresse för att ta upp ett exemplar och läsa skulle öka om det där verkligen stämde. Antagligen skulle de flesta andra förbipasserande bli mindre intresserade. Speciellt om man funderar på vilken inställning medierna i Stockholm har gentemot övriga landet.
När sprututbytesprogram diskuterades i Stockholm nämndes det i någon av de regionala TV-sändningarna som att det tidigare förekommit på annat håll i landet utan att nämna var.
När det talades om att tydligare märka ut övergångsställen togs Köpenhamn upp som exempel av den stora morgontidningen. Att det gjorts i Malmö i ett par decennier (men inte görs längre) nämnde man inte.
Malin på bloggen Vetenskapsnytt refererar till psykologisk forskning om hur människan uppfattar mönster i händelser trots att de i många fall är slumpmässiga tillfälligheter.
Mina blogginlägg brukar ofta forma sig i huvudet efter sådana iakttagelser av liknande fenomen. I radioprogrammet Spanarna är programformen att man utifrån tre exempel på händelser i nutiden ska identifiera en trend och extrapolera. (Även om det i gårdagens avsnitt gnabbades en hel del om detta då Jonas Hallberg åter frångick detta samt hade problem att hålla sin egen tråd och avslutade med att höja serien Elvis till skyarna.)
Så då är frågan om följande iakttagelser bara är slumpmässiga eller om det finns ett mönster bakom.
Exempel 1, spraktidningen.se september 2007:
Exempel 2, reklam från ACO september 2007:
Exempel , last.fm 1 oktober 2007:
Exempel 4, annons för Swedbank i Dagens Industri 20 oktober 2007:
Så är det en ny funktion i Adobe Illustrator CS3 eller har klistermärkesindustrin i hemlighet uppvaktat grafiska designers?
När stenen Alex Schulman lyfts bort kommer en massa gråsuggor i ljuset som förvirrat springer runt och försöker hitta tillbaka till det trygga mörkret. DN Kultur i tisdags var en märklig läsning. Text efter text om denna »händelse«. Mest besviken blev jag över en text av Göran Rosenberg. Pratig, ja nästan larvig i vad som antagligen var en stilistisk drift med sin egen syn av hur bloggar brukar vara skrivna.
Idag kommer helt plötsligt Åke Stolt med den typiska jag-vet-inte-riktigt-vad-bloggar-är-men-kan-också-skriva-ner-det-krönikan. Men så gnäller Stolt mycket riktigt på allt som inte är MFF.
