Låt vara att man inte kommer med på en bildsökning på »David Hall« hos Eniro.se (som använder sig av svenska men angloamerikansk-centrerade Picsearch som leverantör, ett Picsearch som förövrigt dissar personer med samma utbildning som jag) men jag är åtminstone först på Eniros festsida! Och ja, The Ark framträdde verkligen trots att övertygande bildbevis saknas. Det var nog den enda konsert jag bevistat där sångaren stod bakom en stor pelare. Och nej, det var inte en scenografisk avsikt utan helt enkelt en lokal inte avsedd för konserter.
Thebe har en (inte helt legal) bild från utställningen på Malmö konsthall . Jag såg den (Sarah Szes A swiftly tilting planet) för några veckor sedan och tyckte särskilt de landskaps- och arkitekturliknande delarna var riktigt häftiga, liksom hålet ner i golvet. Och både min mamma och jag blev sugna på att såga av ben på Lack-bord från Ikea efter att ha varit där.
Som synes skrev Emerge redan för en vecka sedan om vad jag tycker om Aftonbladets lokala satsning: ett smart men oerhört tråkigt användande av databasinformation (samt public service-material) för att skapa en känsla av lokal information.
Men ytterligare en sak är värd att notera här eftersom jag smålog åt det i flera dagar: Malin Baryard tillfrågas i egenskap av Norrköpingskändis och lyckas på de få frågor som det fastställda frågeformuläret innehåller (samma användes t.ex. mot Louise Hoffsten som, liksom jag, är född i Linköping) nämna sin egen krog två gånger och sin huvudsponsor H&M en gång. Inte lite väl genomskinligt? Och kanske gör hon de bästa shoppingfynden på H&M just för att hon har en bättre relation med klädjätten än de flesta andra.
När jag läste ett av mina senaste bokinköp, Stig Hadenius’ beskrivning av radions och TV:ns framväxt i Sverige under 1900-talet i Kampen om monopolet, i helgen och såg en bild på Olle Stenholm funderade jag en del på Magasinet och andra saker han gjorde i skiftet mellan 1980- och 1990-tal.
När jag nu klickade runt på Resumé.se och ser Viggo Cavlings ledare tror jag först att han uttryckt sig klumpigt så att det framstår att Stenholm dött. Efter lite ytterligare sökande kommer jag fram till att det verkligen är så. Jag har svårt att till mig det först. Denne obekväme person behövs ju för journalistiken i Sverige. Och nu kom jag på att jag nämnt honom kort tidigare en gång.
När jag på lunchen idag skulle göra den till synes enkla huvudräkningen 2007 – 2005 fick jag svaret att bli 95. Vilket förstås gladde mina kolleger. Tydligen har SJ:s »hemliga« kampanj påverkat mig ganska betydligt.
Det jag stört mig mest på med den kampanjen (utöver hur illa det ser ut när det ligger massa exemplar av Metro med reklamen på hela första- och sistasidan och skräpar på marken vid busshållplatsen) är teckensnittet. Den slutna delen i nian är kantig på högra sidan istället för att vara rund. Det störde mig lika mycket när det gällde SAS’ kampanj för någon månad sedan som hade samma typsnitt för siffrorna.
De båda kampanjerna är (om man bortser från det inledande hemlighetsmakeriet från SJ:s sida) ganska lika. Fixering vid priset för några enstaka flyg-/tågstolar på färgglad botten (i SAS’ fall gult, i SJ:s olika knalliga färger). Och så samma teckensnitt.
I ett inlägg i april förra året skrev Stationsvakt om skillnaderna mellan flygfotona på Eniro och Hitta. Eniros bilder var aningen sämre trots att de uppenbarligen kom från samma källa.
Nu har dock bildbehandlingsmetoderna för fotona på Eniro förfinats med betydligt bättre interpolationsmetoder så nu har bilderna bättre skärpa och färg.
Som bloggen Nummer 2 skriver är det kartfunktionerna som är det nya häftiga, även om jag kan tycka att den verkar lite väl tungrodd emellanåt samt har vissa navigeringsmissar. Men trots det tycker jag det är riktigt imponerande.
Foto över Skogås centrum (märk väl att det går att zooma in ännu mer, enklast genom att klicka och välja ‘zooma in’).
Igår, när jag låg och försökte somna strax efter att ha skrivit det förra inlägget, kom jag på att det inte alls var i elfte timmen jag publicerade det där utan i tjugofjärde–såvida jag inte är datalog och börjar räkna på noll.
Hur som helst har klockan nu slagit över till nytt dygn både bokstavligen och bildligen. I natt byttes gamla versionen av Eniro.se ut mot den som legat i öppen beta sedan början av december.
Uppdatering 8.28: Med en anledning av rubriken: klockan 2.17 är när. Inlägg på Eniros blogg
Så här bokstavligen i elfte timmen kan jag passa på att tipsa om en podcast med Eniro.se:s designansvarige Fredrik Ampler som är en del av distanskursen HDISX4 som jag nämnt tidigare. (Och det var studierektorn för kursen som avsågs i inlägget om pannkakor och omelett förra våren.)
Hur låter podcasten då? Som den lokala sporten i Radio Östergötland fast längre, mer tekniskt och mer intressant.
Icke-urbloggaren Mats skriver om sina vedermödor med att ta sig hemåt från Stockholm efter stormen i söndags.
Visst blev det lite improviserat för mig att resa på måndagmorgonen men det var inga problem att ta sig hem på måndagkvällen. Däremot träffade jag min barndomskompis från lågstadietiden i Skåne på Stockholms C. Honom hade jag inte träffat sedan 1999. Han var en dag försenad och väntade på att få gå på X2000 mot Nässjö för att därifrån byta till buss. Han sa att han varit i telefonkontakt med någon som talat om att det var rusning till bussarna i Nässjö, så det gällde att skynda sig väl där.
Själv var det inga problem för mig att ta mig till Norrköping. Värre blev det dagen efter på tisdag kväll. Strax innan tåget ska gå söderut fixar ett pendeltåg till en kortslutning och tåget jag sitter på avgår aldrig från stationen. Istället hänvisas vi till nästa ordinarie tåg som ska gå 45 minuter senare.
När det väl kommer in (på spår 19, som ligger längst ut) blir det ofattbar trängsel av alla Nyköpingspendlare (vi få Norrköpingspendlare är förstås mycket lugnare i vår natur) som i sin iver att komma först nästan håller på att kliva över de sista resenärerna från Uppsala. Jag lyckades dock få en sittplats–chansen var inte så stor. Resenärer som i vanliga fall fått rymmas i åtta tågvagnar skulle nu rymmas i tre.
50 minuter försenad kom jag dock fram till Norrköping igår.
Idag blev det bara hälften så dåligt. Signalfel i Södertälje innebar att tåget tog en annan väg (vilket innebar att man bland annat fick se Tumba centrum från tågfönstret) och förseningen blev »bara« 25 minuter, varav de sista två ägnades åt att vänta på att dörrförreglingen skulle hävas när vi var framme i Norrköping.
Om man bara ser till de två senaste dagarna är trenden bra i alla fall.
