Igår I söndags visade TV4 filmen Ondskan och liksom jag skulle gjort med en svensk version av Livvakterna lät jag bli att titta grundat på irritation över det lilla skådespeleri jag sett i några småsnuttar i filmrecensionerna på TV. Jag har inte ens läst boken, vilket måste vara unikt bland personer i min ålder där det känns som nästan alla andra blivit tvingade till det i skolan.
Däremot känner jag mig ganska ensam om att ha läst Guillous barn-scifi-bok Gudarnas berg, en bok som inte ens de mest inbitna sci-fi-nördar läst . (Jag är bara sci-fi-nörd, inte inbiten eller åtminstone inte organiserad, och för säkerhets skull måste jag nog poängtera att jag inte lägger något nedsättande i ordet nörd.) Men igår kväll visade det sig att jag faktiskt inte var ensam om att ha läst boken. Efter att ha dragit delar av grundförutsättningarna i boken för varann över ICQ kunde jag och kursaren Jenny konstatera att det var samma bok vi talade om.
Den boken lär inte bli filmatiserad, inte för att den skulle vara dålig utan för att det är science fiction, för barn. Att tänka sig en TV4-finansierad Pelle Berglund-filmatisering av den i stil med de sämsta av Hamilton-TV-serierna ger mig en sinnesstämning som är passande såhär i halloween.
Även om inte Google startar någon Google Local i Sverige den närmsta tiden kan man fundera över hur mycket som ännu återstår att göra inom geografisk sök.
Hittills handlar det enbart om att placera ut företag på kartor. Ännu låter de stora sökmotorerna bli att placera ut annat material som går att bestämma geografiskt bland träffarna. Jag tänker på geotaggade bilder, inlägg, webbplatser etc. Var för sig går det att finna hos exempelvis Flickr och GeoURL.org men fortfarande saknas den samlade geografiska sökupplevelsen.
Som det är nu finns det inget riktigt bra sätt att utifrån en karta kunna ta del av olika indicier för en lokal storm på en och samma gata om den ena är en bild på Flickr och den andra en videosnutt på Youtube. (Den förra upptagningen är något mer autentisk än den senare.)
Visst är det fortfarande lite godtyckligt hur man geografiskt bestämmer något. En ICBM-tagg på sidan anger en geografisk punkt men säger inget om storlek, precision eller riktning. Det gör det i och för sig mycket enklare men man kan inte med säkerhet säga att två bilder med samma ICBM-tagg verkligen avbildar samma plats. Men inget av det är något som borde hindra Google eller Yahoo från att göra något roligt redan nu. (Nu är det ju fullt möjligt att det redan finns färdigt att testa på Google Labs men av någon anledning får jag bara en vanlig Google-söksida på den adressen.)
Och varför har varken Google Video eller Youtube någon riktig geotaggning (bara fritextfält för plats)?
På ena sidan tidningarna och på den andra sidan oss stackars läsare som försöker finna någon vettig information.
Uppkopplat, 11 okt: Ica Kurriren [sic!] fördubblade andelen söktrafik
Det mest intressanta för egen del var att höra Fredrik Zillén på ICA-Kuriren berätta om deras arbete att ranka bättre i sökmotorerna. ICA-Kuriren har på bara några månader ökat andelen besökare från sökmotorerna från 20 procent till 40 procent på några månader.
Beta Alfa 2.0, 31 okt: Fula tidningsfiskar i sökmotorerna
Söker man efter ett svenskt namn eller ord är chansen stor att man ser ICA Kuriren dyka upp via en specialsida med texten Ämnessidan med ICA-kurirens bästa artiklar om
. Klickar man på en sådan länk kommer man till en sida som alltså visar Google-annonser.
(se även Anteckningsboken: Fler drabbade av ICA Kuriren profitering på läsarnas namn)
Jag undrar hur lång tid det kommer ta för tidningsföretagen att inse att det kanske inte är rätt väg till framgång att alienera sig mot läsarna. Ett annat fint exempel är att jag inte kan läsa en viss tidning från jobbet. Inte för att arbetsgivaren spärrat åtkomst till webbplatsen utan för att tidningen spärrat åtkomsten. (Som tur utan att lyckas med det man förmodligen försökt hindra.)
Och mitt i allt det här finns KB som ska försöka spara undan materialet till eftervärlden. Det kan inte vara lätt.
Det visar sig att Anders Nilssons långfilm Livvakterna inte alls är så odräglig att ha på i bakgrunden som man kan tro utifrån det lilla man sett i filmprogram på TV. Det måste förstås till att det är den tyska dubbningen av filmen (Protection) man har så att man slipper Jakob Eklunds röst. Sedan gör förstås möjligheten att filtrera tyska i bakgrunden bättre än svenska sitt till.
Men Krister Henriksson låter nog bättre i original.
Ja just, jag glömde följa upp vad gäller Shozu som jag försökte installera i augusti. Jag försökte inte något mer efter det.
Tre veckor efter att jag skapade mitt konto fick jag ett e-post från Shozu:
We noticed that you have recently signed up for a ShoZu account, but it looks like you have not yet managed to activate ShoZu on your phone.
Lots of people are already using ShoZu successfully, and we’d like to offer technical support to help you get started.
Det är service det! (Dock har jag inte svarat på mejlet eftersom jag inte orkat ta tag i det igen.) Värt att kolla, om inte annat för att se om det finns något sätt att ladda upp bilder utan att de förminskas automatiskt.
Min Nokia 6280 har nämligen ovanan att automatiskt förminska foton i 2-megapixel-storlek om man försöker skicka dem via MMS. Den förminskar alltså originalet och inte en kopia. Riktigt lömskt att inte varna för att man förstör massa data på det sättet.
När TV4:s musiksatsning Allears.se släpptes idag (Dagens Medias rubrik) och i oktober (Dagens Medias ingress) visar det (förutom att DM glömde skriva om ingressen) att TV4 med nöd och näppe lyckades få ut det i oktober. (Och har man inte tappat ganska mycket av rörelseenergin från Idol-starten?)
– Sajten är mer än bara en demosajt. Det är samtidigt en community där människor kan mötas. Det är det som gör sajten unik.
Nu har jag bara skrapat på ytan när det gäller svenska musikcommunitys men nog finns det redan en del communitys med möjligheten att ladda upp demolåtar (IDG-anknutna Studio Forum för att nämna en). Kanske är det unika här att man är en demosajt med community och inte en community med demosajt, men det känns egalt.
Jag undrade förresten om man skulle ha någon fördel av att licensiera Myspace för den svenska marknaden, just i syftet att marknadsföra och upptäcka ny musik. Svenskar brukar ju tolerera en riktigt hög grad av angloamerikanskt material så det känns inte som det finns någon större vits men då kanske en svensk webbplats som Allears.se inte heller har så mycket att hämta.
Å andra sidan så är möjligheterna att skapa ett snyggare och mer lättanvänt community än Myspace jättestora.
Om en människa tittat på översättningen av Google Calendar till svenska hade det varit bra. Jag undrar var man ställer in så att man får engelska som standardspråk i alla Googles tillämpningar eller hur man övertygar Google om att ta översättningar på allvar.
Bara ett kort inlägg ikväll.
När jag läser om razzian mot en grekisk bloggaggregator är jag lycklig för att jag aldrig startade någon etikettjänst to rule them all förra hösten. Fast en sådan behövs fortfarande i mitt tycke.
Även om jag börjar ett nytt jobb imorgon så har jag inte tänkt sluta att blogga för det, som vissa andra gör (via Beta Alfa 2.0). Det är nog inte i syfte att säkra makten över hela världen som jag bloggar, och oavsett har jag inte nått dit än. Och självcensuren fortsätter delvis även om jag nu kan säga rakt ut att såväl Polar Rose som Tablefinder verkar vara mycket intressanta tjänster efter att ha tittat på dem på ort och ställe. (Även om jag tycker att Polar Rose borde ha en blogg också åtminstone när man går till publik beta.)
Det kanske är bäst att sluta inlägget här. Jag råkade släppa lite på självcensuren när det gäller Sjustjärna ikväll inför en gemensam bekant så det känns som det finns risk för att jag börjar prata ut om allt möjligt och helt plötsligt har erkänt allting, inklusive den helt obegripliga järnvägssträckningen över Åby (som jag blir alltmer konfunderad över för varje gång jag åker den).
Den relativt nystartade bloggen Emerge skrev häromveckan om webbplatser avsedda för att lämna omdömen och uttrycker förvåning över Nifty Guy där man kan lämna omdömen på personer man dejtat.
Jag är i och för sig också förvånad över att de vågar men behovet finns säkert. Jag läste häromdagen en diskussion som började med en tjej som klagade över att alla killar som gillade henne var sådana som redan hade fast sällskap och bara ville vänstra.
Det utmynnade (utöver förslaget om summariska rättegångar som slutade i krossade knäskålar) just i förslaget att samla de största skithögarna i en databas i ett liknande system som Ebays över säljare och köpare.
Erik var i Norrköping igår och pratade om Bibliotek 2.0 vilket får mig att fundera på måndagens besök på Norrköpings Stadsbibliotek. Eftersom jag tyckte att böckerna jag lånat legat lite väl länge bestämde jag mig för att göra ett försök att lämna tillbaka dem (däribland ett exemplar av Bloggtider som jag tänkt blogga om1 men som aldrig blev av).
Eftersom biblioteket numer inte har öppet längre till 20 blev det en kamp mot klockan för att hinna från stationen till biblioteket innan de stängde. Väl där fick jag betala böter på 50 kronor för de försenade böckerna, varav en av böckerna var ett fellån eftersom jag redan läst den innan.
När jag frågade om varför jag inte hade fått den övertidsvarning via e-post som jag borde ha fått eftersom jag anmält mig fick jag bara ett surt konstaterande om att jag borde ha fått det och de visade inget som helst intresse för att försöka åtgärda felet (jag har drabbats av det en gång tidigare). Istället fick jag ett antydande om att mitt e-postkonto kanske hade varit fullt2.
Om biblioteken inte är mer intresserade än så finns det liksom ingen mening med Bibliotek 2.0 (och kanske inte heller med Bibliotek 1.0).
Till ett inlägg på Bibliotek 2.0 som frågar sig varför bibliotek inte erbjuder påminnelse via SMS eller e-post skriver Niclas Forsgren i en kommentar:
När man hör talas om att det finns bibliotek som kalkylerar med förseningsavgifter i budgeten, så kan man kanske förstå (men inte acceptera) att denna service inte läggs in i systemet.
Kanske har NSB tänkt steget längre: Först erbjuda tjänsten så att låntagarna kan slappna av och inte bevaka återlämningstiderna så hårt. Sedan låta bli att skicka ut påminnelserna och inhämta avgifterna. Jag skulle förstå att de är rädda att förlora mig som inkomstkälla. För även om bibliotekets Bookit-server inte vill dela med sig av vilka böcker jag lånat tidigare berättar den tjänstvilligt om hur mycket jag gett i extra bidrag i form av förseningsavgifter sedan mars förra året:
Summa gjorda betalningar: 230.00 Kr [sic!]
Bäst att barrikadera dörren innan jag går och lägger mig så att jag inte har attackbibliotekariestyrkan här inne utan förvarning.
1 Bland annat en fråga om varför Paul Bausch utelämnas i historien om Blogger.
2 Är inte det en direkt förolämpning för en datorkunnig person?
