David Halls blogg (även för jordlingar)
Oops, att ett dollartecken ska betyda så mycket. Jag råkade missa det när jag lekte med XML-RPC-gränssnitt häromveckan och har inte kunnat skicka inlägg sedan dess. Nu är det dock fixat. I ett möjligen relaterat inlägg tar Håkan Kjellerstrand upp när en blogg egentligen är död.
Uppdatering: Host, jag hade visst glömt ett dollartecken på fyra ställen till i filen. Nu verkar det fungera att skicka inlägget också.
När jag först fick höra om affären mellan Adobe och Macromedia blev jag riktigt orolig för vad det skulle medföra och när affären blev klar för några veckor sedan fick jag tillfälle att återupprepa det:
Själv bävar jag för Flash-PDF-er.
Sure enough så är det på gång. I en FAQ från Adobe om uppköpet så redovisas planerna för de två produkterna:
Our long-term plan is to develop a »universal client« by combining PDF, Flash and HTML in a single, integrated runtime. … The integration of these technologies into a unified framework creates a ubiquitous platform that runs on virtually every device, and dramatically expands the opportunities to create compelling solutions.
via Todd Dominey
Rubrikbonus: Gordon Hamachi jobbade med Adobe Acrobat 1.0 och 2.0.
och så trycker man på fel knapp och allt försvinner. Blä!
Uppdatering: Jo, det där blev lite korthugget. Vad jag skrev innan jag lyckades komma åt bakåt-knappen av misstag på min telefon var att jag med Opera Mini inte behöver förverkliga mina gamla planer på ett WAP-gränssnitt för mitt bloggsystem. Däremot behöver jag finslipa sidorna lite för att passa bättre i mobiltelefonen. En irriterande sak med att skriva på mobiltelefonen (förutom att man med ett snett knapptryck kan förlora allt man skrivit) är den, till skillnad från telefonens inbyggda funktioner, inte verkar ha det automatiska läget för versaler/gemener i Java-läget (dvs. att första bokstaven blir versal men att resterande bokstäver blir gemener).
Går det att använda Polly till annat än att trösta sig med när man råkar på omöjliga URL-er?
Tydligen, jag hittade följande recept idag från Jennie på forumet Familjeliv:
Smält blockchokladen och smöret tillsammans.
Vispa ägg och socker pösigt.
Tillsätt mjöl och kaffe, rör ihop.
Tillsätt chokladsmöret och rör om.
Häll i Pollyn och rör om.
Smöra och bröa en form, gärna en sockerkaksform med löstagbar botten och häll smeten i den.
Grädda mitt i ugnen på 175 grader 30-35 minuter.
Kakan smakar bäst om man gör den dagen före man ska äta den, då blir den inte så »lös«.
Minns ni när tillverkaren av Polly hette Candelia och inte Cloetta? Då var annonseringen för godiset intensivare. Exakt var planeten Candelia låg är nog lite oklart men kanske fanns ett maskhål på Lindövägen i Norrköping.
Reklamfilmerna skapades av produktionsbolaget Epa International och Jonas Åkerlund lär ha varit inblandad.
Patrick Polly var swooshballspelare och man kan själv prova på denna fascinerande sport.
The Patrick Polly Swooshball Challenge is an innovative, but ultimately banal, blend of tennis and Pong, mixed with elements of air hockey. Played in the style of tennis, your objective is simply to hit the targets behind your opponent’s back with the ball. The target in the middle is worth ten points, and the ones on the side are worth five points. At the center of the court, there is a magnetic field that changes the ball’s direction when you hit the ball close to it.
Patrick Polly Swooshball Challenge, The
Not: Jag har varken provat på att baka tårtan eller att ladda ner spelet.
Kanske dags för frågelådan igen? Detta är alltså sökningar som lett till denna blogg.
Med en lur, underdelen (den med sladden) i närheten av munnen och överdelen i närheten av örat.
Du kanske ska välja att prata med en människa i telefon istället?
Inte mer än så? Ibland kan man få läsa historier om hur hela rummet skakade när datorn gjorde hårddiskåtkomster. Om man bara timar det rätt borde det vara möjligt att skapa musik av det.
Måste vara en glädjefylld plats. För musik ska ju byggas av glädje…
…fast det är ju inte alltid det lyckas.
Jag har faktiskt sett Kindbergs buss två gånger i Ringarum under hösten men inte lyckats köpa deras tröja. Å andra sidan skulle nog ingen vilja veta var jag köpt den då. Kanske bättre att köpa en jeansjacka och sy på ett märke med ett rockbandsnamn?
Jonas Inde. Framför en båt.
Du vill inte skriva om hårdrockare? Om språket istället då?
Varför det lika gärna kan vara svenskar som språktestas.
Heter det inte höger-vänster-skalan? Men är det inte att göra lite väl enkelt för sig att ha en en-dimensionell skala? Folkpartipolitiker är ju i varje fall tvådimensionella, utom kanske Gabriel Romanus.
Hur många glas man behöver dricka för att kunna hoppa som en groda runt stången? Gabriel kanske inte behöver någon? Fast för att uthärda GT kanske man behöver lite GT?
Det kom ett sjätte häromveckan. Med sådana skivor är det bara bra att ha en sådan cd-hylla jag gjorde.
Kanske kan ge andra färdigheter än att göra värdelösa smörknivar (it wasn’t me!), cd-hyllor eller att gömma sig i virkeslagret.
Det finns en restaurang som heter Davidshall, jag vet det eftersom jag åt där för ett par månader sedan. Jag har till och med kvar ett kort och några pastiller med tryck på. Mysigt ställe, oändligt mycket mysigare än virkeslagret.
Nu har jag börjat komma upp i en ansenlig mängd inlägg på bloggen och det börjar kännas vettigt att leka lite mer med sökfunktionerna här. Därför är sökfunktionen på bloggen sedan en dryg vecka tillbaka till en egen istället för Googles sitesearch som jag använt sedan jag började med Adsense.
Jag har försökt, MySQL till trots, att få sökfunktionen så lik den man kan vänta sig av en vanlig sökmotor som möjligt. Detta innebär främst att alla ord ska finnas med (sålänge man inte har minus framför ordet). Detta löser jag genom att skriva om alla frågor att passa MySQL:s boolean text search så bra som möjligt, ännu blir det dock en del problem bla. om man söker på ord kortare än fyra tecken.
Det är de vanliga punkterna som strulade mest:
I sidolisten finns sökresultat från ett halvdussin andra svenska bloggar som hämtas via Yahoos API.
Saker som återstår är bland annat:
Sedan captcha infördes har man kunnat undra hur länge det dröjer tills att de är helt omöjliga att tolka även för en människa med fullgod syn. Senaste exemplet råkade jag på idag hos Spread Firefox som i sin captcha hugger av en del av ovansidan av teckenföljden. Ibland är det läsbart, ibland är det, som på bilden, svårt att veta till vilken bokstav staplarna tillhör.
Jag gissade på »dernirup« där och tjänsten påstod att den skulle skicka ut ett e-post men det har inte anlänt än. Finns det inget bättre sätt att avgöra om en formulärifyllare är en människa?
Uppdatering: E-postmeddelandet kom efter ett tag, tydligen hade jag gissat rätt men det kändes inte helt självklart innan dess.
