28 augusti

· 91 ord · 1 minut(er) att läsa

Det är den 28 augusti idag. Jag intalar mig själv att hon inte alls börjat skolan än och att hon därför ännu inte kommit hem för att upptäcka vykortet. Det är vansinnigt – hon borde visst ha börjat nu. Det enda livstecken jag har är att hon skickat in ansökan till högskoleutbildning och det måste varit före 15 april. Det är väl dags att börja acceptera att hon ignorerar kortet. Det känns fortfarande rätt dock att jag inte undertecknade med hela mitt namn. I stort sett resten av innehållet ångrar jag.